Det brukar inte bli bra att skriva här när man är rasande förbannad men det struntar jag i.
Den förbannade grannkärringen med ett IQ på en nivå som knappt tillåter att hon tuggar maten själv har tagit ner sin sista flik med skog. Igår hämtade jag posten, då stod brevlådan på ena sidan vägen och en smal remsa skog på den andra. Idag var brevlådan det enda som stod upp. Från den ena stunden till den andra förvandlas landskapet totalt. Jag är en hård djäkel men sådant här är mer än jag klarar av. Tur att kärringen inte var i närheten, då hade jag väl slagit ner henne. Den enda som fanns i närheten var han som körde skördaren och han satt väl förpansrad och hörde inte mina avgrundsvrål. Kostnaden för att ta ner denna lilla skogsrest är nog närapå lika mycket som man kan få in. Det förra, angränsande hygget, står fortfarande förött och oplanterat. Pengarna räckte väl varken till skatten eller till plantor så nu skulle de sista träden ner. Fan säger jag!
Jag tycker på fullt allvar att man inte ska få äga mark om man är hur dum som helst. Äganderätt för idioter kan gälla på virkade antimakasser, trädgårdsstorkar i plast och pärlplattor. Inte på en bit natur, inte utan förmyndare.
Ibland funderar jag på hur en del debatter kan hamna så snett, eller kanske ännu mer varför vissa saker överhuvudtaget inte kan diskuteras. De där det finns en rätt åsikt, punkt.
Jag tror att det beror på att ingen människa vill framstå som ond. Det finns många mindre smickrande karaktärsdrag som vi kan erkänna att vi har men vi är i alla fall inte djurplågare, barnmisshandlare eller miljösabotörer. Givetvis varierar ämnena som kan diskuteras beroende på i vilket sällskap du befinner dig. Jag antar att det finns någonstans där man kan sitta och skryta om bestialiska mord men här tänker jag hålla mig till det allmänt accepterade i samhället, den rådande (officiella) moralen.
Att debatten om vargen kan vara så minst sagt livlig tror jag beror på att bägge parter tycker sig stå på den goda sidan. Du är en god människa om du står på landsbygdsbefolkningens sida, om du vill skydda tamdjuren och jakthundar från att bli sönderslitna av rovdjurets käftar. Du är också en god människa om du vill kämpa för biologisk mångfald, om du vill att den vackra vargen ska få föda upp sina ungar i den fria naturen. Ingen sida är i dagsläget utsatt för den allmänna moralens totala fördömande.
Svenska Dagbladet har haft några artiklar om kontanter, senast en med rubriken “En kontantfri stat är en utopi.” Det är ett ämne som intresserar mig mycket så jag har faktiskt orkat med att läsa lite i kommentarsfälten. Det diskuteras kontanter kontra kort och argumenten är de vanliga, kostnader, rånrisk, bedrägeririsk, smidighet (från bägge hållen), risk för skuldsättning, och naturligtvis även hur kort kan användas som ett verktyg att kontrollera människor. Här verkar de flesta fokusera på företagens koll på din konsumtion och individernas spårbarhet. Det känns som detaljer, faktum är ju att den som kontrollerar människors pengar har total kontroll. För de i praktiken monopoliserade bankernas del handlar det om pengar. När det inte längre finns något alternativ tjänar de på varje transaktion du gör. För statens, maktens, del är det verkligen den ultimata utopin, full kontroll över varje människas varje krona. Försök att jobba “svart” då, enbart direkt byteshandel mellan två parter kan fungera. Troligtvis inte heller det eftersom majoritetens maktlöshet kommer skapa ett samhälle där angiveriet blir normen. En informell ekonomi med så kallat svartjobb är absolut nödvändig för ett fungerande samhälle. Det finns forskning på det som jag ska leta rätt på till ett annat tillfälle (det var inte riktigt meningen att jag skulle snöa in på ämnet i dag). I alla fall, så säger man inte. Svartjobb ska vara ett argument för ett kontantlöst samhälle, inte emot tycker folk, jag tycker precis tvärtom och ordet i SvD-rubriken skulle varit “dystopi”.
Det där var kanske inte det bästa exemplet, det finns ju ändå en diskussion kring det, fast ingen vill vara “skurk”.
Så har vi den stora klimatdebatten. Här pågår i alla fall en diskussion om att man inte får ha en diskussion. Ändå något, men varför kan media tala i termer som “skeptiker” och “förnekare”? Tja, kan du tänka dig något mer ondskefullt än att vilja jordens undergång, och ingen vill ju som sagt vara ond. Ta och kolla in bildserien en bit ner på den här bloggen, den kanske kan få dig att tänka efter lite.
Så har vi ju det här med det märkliga ämnet sexualitet. Samtidigt som dagstidningarnas löpsedlar numera ser ut på ett sätt som skulle fått herrtidningsredaktörer att rodna för 30 år sedan och sex är en ingrediens i alla möjliga och omöjliga sammanhang så har en märklig moralpanik utbrett sig i västvärlden. När vi nu inte får moralisera över sex utanför äktenskapet eller ens homosexualitet så måste vi i alla fall hitta någonting att förfasa oss över. Plötsligt kryllar det av pedofiler och den allmänna uppfattningen är att den enda orsaken varför varje pedofil inte ska slitas i stycken av vilda hästar är att det vore alltför milt. Jag tar tillbaka det där om att det mest ondskefulla är att vilja världens undergång. Den personifierade ondskan är pedofil. Detta har lett till att inte en människa kan göra enkla sanna påståenden som att en pedofil inte per definition är en brottsling, eller att individer under 15 år kan vara intresserade av sex utan att stämplas som ondskefull pedofil själv. Jag antar att författaren till den här artikeln är van vid det vid det här laget.
Själv vill jag inte heller vara ond, men är det priset för att försöka tänka klart så ok då.
Uppdatering: om någon vill ha fler och mindre suspekta argument för kontanter kan jag rekommendera Viktualiebrodern
Ett märkligt men väl inarbetat argument för att jaga varg i Sverige är att det skulle ge en acceptans för arten som i sin tur skulle leda till att tjuvjakten på den minskade.
Så fick man då äntligen rusa ut och urskiljningslöst panga på och döda 27 vargar, (vilket blev 28 eller 29 beroende på hur man räknar). Dessa har knappt hunnit kallna innan man hittar spår som tyder på att en varg dödats illegalt i Dalarna och inte långt därefter ännu en i Värmland. Det såg ju inte så bra ut om man säger, så att ett antal höjdare på Jägareförbundet går ut och fördömer detta och uppmanar lokalbefolkning och jägare att samarbeta med polisen är ju bara helt naturligt. Vettigt och självklart.
Men vänta ett tag, om det nu är så vettigt och självklart varför har man aldrig gjort det förut? Tidigare har man på sin höjd sagt att “vi tar avstånd från illegalt dödande men…” och så har man vräkt på med hur synd det är om folk så det är ju förståeligt m.m. Flera gånger har jag hört Gunnar Glöersen och andra i Jägareförbundet få frågan -Vad gör ni åt tjuvjakten på rovdjur? Något svar har jag aldrig hört annat än att de kan ju inte göra något, de “tar avstånd” bara.
Så varför går det bra nu plötsligt, att åtminstone lite försiktigt sätta ner foten när det var omöjligt förut? Enkelt, förut drog de nytta av tjuvjakten som utpressningsmedel, nu skadas deras retorik av att den fortsätter. Det är bara egennytta och gränslöst hyckleri och det stör mig att de till och med får beröm från vanligtvis kloka människor. Jag ser till motivet och föraktar dem mer än någonsin. Frånta Jägareförbundet dess allmänna uppdrag och låt dem fortsätta agera som den själviska intresseorganisation den är.
Ovanstående händelse borde knappast passera obemärkt. Det är garanterat löpsedels- och förstasidestoff, Torsten Mörner, Gunnar Glöersen och andra lögnare från Jägareförbundet måste uttala sig liksom centerpartistiska riksdagsmän och skräckslagna bybor.
En annan konsekvens är att Calle Seleborg avlider i hjärtattack orsakad av ren och skär glädjefnatt.
Så varför har vi inte hört något?? Ah, shit, det var därför!
Hanne Kjöller, ledarskribent på DN deltog härom dagen i en TV-debatt om vargjakten. Hon hade invändningar mot argumentet att det bara är de som är berörda av rovdjur som ska ha något att säga till om i frågan. Med det argumentet sorterar man bort alla stadsbor och andra som inte har rovdjur inpå knuten. Dessutom är det så att man betraktas som berörd bara om man tycker sig ha problem. Alltså räknas inte jag in i de berördas skara fastän jag har lospår runt knuten och vargspår vid brevlådan. Då jag är dum nog att bara tycka detta är trevligt förmodas jag hålla klaffen i debatten. Lite allmän lyckokänsla över naturens ordning är inte berörande nog.
Låt oss acceptera detta resonemang, det är inte helt orimligt vid en låg grad av eftertanke. Det verkar ju vettigt att de som berörs av något är de som ska bestämma hur det ska hanteras.
Ta den vitryggiga hackspetten till exempel. Den finns numera endast i något tiotal exemplar i Sverige. Låt oss säga att den finns i fem olika markägares skog, det är då dessa som är de enda som berörs av deras existens. Men problemet som berördheten kräver då? Hackspetten gör ju ingen skada i skogen. Men herregud, tänk efter lite. Om skogsägaren har en nästan utrotad fågel på sin mark, som är beroende just av hans gamla lövskog för att överleva så får han ju inte såga ner skogen! Han åläggs restriktioner, man våldför sig på hans äganderätt, han får inte omsätta sitt kapital. Kan man bli mer berörd? Ingen annan berörs av den rara fågeln. Den självklara slutsatsen blir att dessa fem skogsägare ensamma ska besluta om allt som rör vitryggig hackspett och det smartaste de kan göra är att utrota den kvickt som fan innan någon tossig spettkramare försöker ändra på logiken.
För övrigt är arten, i likhet med vargen, inte utrotningshotad globalt, so what.
Nu när fienden ligger så ska vi köra över dem, och sedan lägger vi in backen……
Fienden är givetvis jägarmaffian och ovanstående har jag snott (i två delar) av två pensionerade högt uppsatta statliga tjänstemän.
*förklaring för i latin mindre bevandrade läsare
Jag klarade av att vara ung på 70-talet utan att engagera mig i några som helst politiska aktiviteter. Inga Vietnam-demonstrationer, ingen almräddning i Kungsträdgården, inget kärnkraftsmotstånd och för den delen inte något motsatt engagemang heller. Ärligt talat har jag alltid haft avsmak för demonstrationer. Det finns något som jag uppfattar som djupt frånstötande i en pöbel som tågar fram skallande infantila ramsor. Andra uppfattar det som en härlig gemenskap och trygghet att vara en i mängden, själv är jag nog en mycket ickekollektivistisk människa.
Därför kändes det ganska konstigt att i en ålder över femtio plötsligt tillverka plakat och taktfast skrika Stoppa-FRA utanför riksdagshuset. Det hjälpte inte som vi vet. Det var inte så att det var den första politiska fråga som engagerat mig, tvärtom, det är bara så att jag inte ägnat mig åt demonstrationer eller skrivit på petitioner tidigare. Nu däremot tycks jag ha släppt alla hämningar.
Tidigare har jag uppmanat er att gå till upprop.nu och skriva på mot vargjakten, de har nu över 15000 påskrifter. Det finns också grupper på facebook i samma anda med ännu fler anslutna.
Idag har jag än ännu mer angelägen petition som ni bara måste skriva på, Skydda Sveriges Gammelskog startad av Skydda Skogen. Där ingår också ett särskilt forskarupprop, alla forskare på skog, ekologi m.m. som inte är korrumperade av jakten på pengar eller kompisskapet med makten vill säkert skriva på. Hjälp till att sprida uppropet, själv har jag nog inga forskare bland mina läsare. Skulle vara om Olof Liberg hittat hit då, men han är ju ändå korrumperad.
Den 17 januari kl. 14 är det en manifestation för vargen på Mynttorget i Stockholm, slut upp!
Den 4 februari är det Vargens Dag, det uppmärksammas med en manifestation på Stortorget i Örebro kl.17-19
I ett tidigare inlägg här har jag beklagat mig över att det finns dåligt med bloggare som skriver bra om skogs- och naturfrågor. I kölvattnet av vargjakten har jag ändå upptäckt att det finns många därute som bryr sig, inte minst många naturfotografer, liksom många vanliga människor som upprörs över rovdjurspolitiken. Här är ett lite urval av skiftande kvalitet och utan vettig ordning.
Terje Hellesö
Daniel Arvidsson, naturfotograf
Erik Svensson
Svensk varg
Scaber Nestor
Emil Isberg
Adam Skevstad
Sedan vill min vän Lill-Jansa Lind uttrycka sina känslor för hans hembygds stolta vargjägare, det är klart att jag bjuder på plats till detta.
Falköpings egen son stoltserar framför en
skadskjuten och fälld varg som slaktades bland de
vargar, som tilldelats Dalarnas län. Inom
Leksandsområdet fälldes inom några timmar tre
vargar varav en skadesköts. Hjälten från
Falköping deltog i söket och kunde utnyttja sina
erfarenheter från bergsklättring. Efter tre dygn
kan vargen spåras till en bergknalle och ett 70
tal skjutglada tillskyndare kan gå till anfall.
Med fullgod satellit teknik och jaktradio kan
kretsen kring vargen slutas. Vargen dyker upp och
kan med två skott fällas av den glade skytten,
som visar upp sig med den fällda vargen för
skaraborgsbygdens imponerade läsare. Att få fälla
en försvarslös och redan skadskjuten varg var den
bästa av upplevelser, som skytten fått sig till
del. Jag missunnar honom den! Därmed var sista
vargen skjuten i Dalarna för denna gång. Länet är
därmed den region, där man skjutit fler vargar än som var tillåtet.
Det visar sig jaktivern har varit länsstyrelserna
övermäktiga och det centerstyrda beslutet om att
avskjuta försvarslösa vargar har påvisat
moraliska och etiska brister hos jägare och
jägareförbund inklusive kommungubbar i Rättvik.
På några timmar har man redan skjutit färdigt och
sökandet efter skadskjutna djur kunde ta sin
början och därmed riskera att fler djur än som
var tillåtet fälls. Med en timmas marginal var
jaktledaren skyldig att lyssna av länsstyrelsens
telefonsvarare. Men med tanke på att 10 000 tals
jägare ställdes mot 27 vargar så är det inte
konstigt att det var svårt att styra upp så många
skjutglada jägare, som hann avrätta fler vargar
inom den timma, som ställts till förfogande.
Rumänien klarar att leva med 3000 vargar medan vi
i Sverige, föregångslandet framför andra, inte
klarar av mer än ett hundratal. Detta talar för
att andra faktorer än själva djuret är orsak till
den hållning som skapats kring dessa varelser.
Politiska insatser måste till för att förändra
synen på vår viltfauna innan fler skjutfester kan
genomföras. Förhoppningsvis så blir detta
naturvårdsexperiment Centerns sista inspel i svensk naturvård.
Vems fel är det egentligen att allt gått så fel i rovdjurspolitiken så att man licensjagar en stam på 200 vargar?
Andreas Carlgrens, Riksdagens, Naturvårdsverkets, Calle Seleborgs, jägareförbundets eller Olof Libergs? Mitt svar blir att det är Olof Liberg som ska sättas vid skampålen.
Man kan ju alltid säga att det är politikernas fel, en uppblåst jagande jordbruksminister, en svamlande vilseledd fjant till miljöminister, mängder med varghatande halvkriminella centerpartistiska kommunalråd, en bräkande fårskock till riksdagsmän som upprepar flosker och trycker på knappen efter direktiv från sina jägarpolare i partierna (med något litet undantag då). Självklart är det deras fel, men allting är deras fel faktiskt, det är att göra det för lätt för sig att utse dem som vinnare i den här lilla tavlingen.
Calle Seleborgs då, och Tomtas, och Malte Sandströms och allt vad de små dårarna heter som vigt sina liv åt att utrota varje vargspillra ur landet. Njae, de hade ju varit totalt utan inflytande om inte andra använt dem som nyttiga idioter.
Är det Jägareförbundets fel då? Självklart, de har dikterat rubbet. De har tyckt sig se att det är i deras medlemmars intresse att utrota vargen ur landet och agerat därefter. Utan dem hade vi levat i en bättre värld, men ändå, det är en intresseorganisation. Man kan förstå att de bara tänker på sitt eget lilla intresse. Det har de rätt att göra kan man tycka.
Är det inte myndigheternas fel, Naturvårdsverkets? Jovisst, de har som ryggradslösa mähän på politikernas begäran utfört beställningsjobb åt jägarmaffian. Det är de som ska ha kunskaperna och därmed också styrkan att säga stopp och belägg, så här kan vi inte göra. Vi ska vårda naturen åt svenska folket, inte designa den åt jägarkåren. De sa ingenting sådant, de bad Jägareförbundet tala om hur de skulle göra och agerade därefter. Det här gäller länsstyrelserna också. Dessa tjänstemän borde klä sig i säck och aska och skämmas hela vägen till uppsägningen. De är snuddande nära att ta priset här. Kan man verkligen hitta någon värre?
Olof Liberg då. Han är forskare. Vad har vi att bygga våra uppfattningar på? Kunskapen som vetenskapen förser oss med såklart.
De flesta människor har stor respekt för vetenskapen. Det lägger ett stort ansvar på de människor som kallas forskare. Inte alla klarar av att leva upp till det. Ofta på grund av pengar, många forskare får lägga större delen av sin tid till att ragga pengar, det är nedbrytande för ryggraden. Nu för tiden beställs det forskning av politiska och ekonomiska intressen. -Forska på att det här är bra så får du pengar. Även andra mer subtila påtryckningar finns. Forskare på SLU är ofta jägare. När de forskar på något vilt blir det med en jaktlig vinklig, här är pengarna från Jägareförbundet naturligtvis viktiga men också att de umgås med jägare, tänker jakt och har jaktintresset rinnande i blodådrorna.
Första gången jag hörde Olof Liberg var för många år sedan då han satt i en panel på ett varghatarmöte i Storå. Han var strikt neutral men mot slutet sade han med en viss hetta att om jägarkåren inte skärpte sig skulle de kunna förlora den ovanligt stora acceptans för jakt som finns i Sverige. Lite senare hörde jag honom i radio med äkta känsla berätta om sin fascination för vargen. Sedan dess har det bara gått utför. Liberg tycks numera ha ett behov av att “uppträda” och han vill vara älskad av alla. Omgiven av sina kollegor på jaktnästet Grimsö forskningsstation har han hela tiden fått trixa med sina fakta och göra märkliga tolkningar för att tillfredsställa sina jägarpolare. Samtidigt har han velat framstå som vargens vän, och som en objektiv forskare. Han har misslyckats i allt utom det första. Numera har han faktiskt sjunkit så lågt i sitt pladdrande, som inte bygger på några fakta från forskningen utan på vad han tror och tycker, att de värsta avarterna inom jägarkåren säger sig ha fått ett stort ökat förtroende för honom, och då är det riktigt illa.
När han nu efter sina tillrättalagda rapporter och pladdrande i media har fått en bred och samstämmig kritik från alla möjliga håll får han tydligen lite ågren och försöker få tillbaka lite trovärdighet genom att tala om att Carlgren visst har missuppfattat saker och ting. Klart att han gjort, de som haft någon kunskap att delge vår skakiga miljöminister har ju valt att gå i jägarnas ledband. Liberg har sålt ut all sin integritet, det är intellektuellt oärligt att låta sig presenteras som forskare och sedan säga saker som inte har stöd i ens forskning. Han har svängt sin långkappa efter vinden alltför många gånger, nu har den bara en sida kvar som kan skydda honom mot kölden i det dike där han har kört ner sig tillsammans med ett särintresse som tror sig äga skogens djur. Idiotin har kunnat hänvisa till forskningen.Skäms Liberg, det är ditt fel att det gick åt helvete!
Uppdatering: Det verkar som om Liberg tycker att han fått så mycket skäll så han nu vill försäkra sig om mer beröm från jägarkåren i alla fall, och verka vetenskaplig samtidigt. Om vi absolut ska hålla vargstammen på utrotningens gräns så kanske vi ska skjuta ännu fler!
Trodde jag var klar här idag men måste bara få dela med mig av detta blogginlägg. Det är det här jag skulle velat tala om för er.
