Kontant med banken?

För tio dagar sen skulle vi ta ut pengar på banken.
-Nä, nä, vi betalar inte ut pengar just i dag
Några dagar senare, nytt försök. Ville ta ut tolvtusen.
- Nä, nä, vi har ändrat maxgräns på uttag, från femton till fem tusen kronor.
I dag ville vi så ta ut den tillåtna summan på femtusen.
-Nä, nä vi har ändrat igen, till max tusen kronor.

Det går fort nu.Vad blir det nästa vecka? Vilket absurt förslag jag än kan komma på så kan verkligheten slå det. Men vad spelar det för roll. Det är ju “de andra” som drabbas av kontantlösheten.
De utfattiga och skuldsatta som vägras att ens få ett kort.
De som lever med ett missbruk och kanske kan tigga ihop ett par tjugor till bussen men inte spara det på kortet.
De udda ofta fantastiska existenser som inte riktigt passar in men som har kunnat dra sig fram i livet och inte “legat samhället till last”.
De som ser, minns eller tänker för illa för att kunna hantera saker som kontokort och pin-koder.
De fjantar som tror att de har rätt till personlig integritet ibland.

För alla andra präktiga praktmedborgare gör det ju ingenting. När alla bankomater i hem-hålan är trasiga när man åkt sju mil… När kontot blivit länsat av kortbedragare…. När bankerna börjar ta ut hur höga avgifter de vill på sina fantastiska tjänster eftersom det inte finns ett alternativ……När polisen knackar på dörren för att du betalat pengar till av någon fascistregering icke önskvärd organisation…..
Fy så fjantiga tankar, nej ta vinglaset i höger hand och fjärrkontrollen i vänster och var som folk.

Glöm allt det andra. Frågan är varför?

I går var upprördheten stor bland många av Sveriges jägare och en del andra. De fick inte jaga varg!
Men varför ska man jaga varg, egentligen?

Det finns hur många svar som helst på den frågan:
För landsbygden!
För älgjakten!
För att kunna gå ut i skogen!
För att jag ska kunna släppa ut min hund!
För löshundsjakten!
För fårägarnas skull!
För fäbodbruket!
För att mina barn ska kunna leka tryggt i sandlådan!
För att oron måste tas på allvar!
För att landsbygdsbefolkningen ska känna sig hörda!
För att de är ohyra!
För acceptansens skull!
För att de kommer döda människor!
För att allt vilt ska förvaltas med jakt!
För att jag gillar att döda varg!
För att kväsa vargkramaräcklen!
För att vi dödar allt i det ekologiska systemet! (Jägareförbundskvinna)

Jag skulle kunna argumentera med fakta mot alla skälen (utom de tre sista) men nu struntar vi i det. I stället tittar vi på vad som händer om man får som man vill, alltså jaga varg och ta bort några revir.

Ett vargrevir är, för de som inte vet det, ett område på cirka 9 kvadratmil där det lever en vargfamilj. Mamma-pappa-barn, inga andra. I snitt en familj på sex individer när vintern kommer och man kan spåra dem. Just för att de hävdar ett revir så finns inga andra vargar där.

Så det blir faktiskt tomt på vargar om man dödar hela familjen, och man kan släppa både hundar och får lösa i skogen utan risk för vargangrepp. Just där och just då. Mitt i vintern på ett begränsat område. Fåren står inne och jakten är nästan slut.
Vad händer sedan?

Framåt vårkanten lämnar de unga vargarna sina familjer för att söka sig egna revir och hitta en partner. De behöver inte gå långt, det finns ju fina revir lediga, och nära mamma också.
Så varför slår myndigheterna knut på sig själva för att få till vargjakt? Vad blir bättre för de som inte vill ha varg? Ingenting!

Ska man åtgärda problem genom vargjakt finns det bara ett sätt. Totalutrotning, och sedan se till att den förblir utrotad.
Det finns de som står för att det är just det de vill men jag tror ändå inte att det kommer bli Sveriges officiella linje. Så varför envisas med att döda och plåga varg när det går att hitta så många bättre lösningar på de problem som faktiskt finns?

Om professorers tragiska öden

DSCF2774

Jag läste det senaste inlägget på Skogsbloggen i dag. Eller rättare sagt, jag började i går men blev så matt av att läsa kommentarerna så att jag fick fortsätta med det i dag i stället.
Det var inte sådana där “hö-hö döda döda”-kommentarer som jag är van vid från rovdjursdebatten. Det här var värre.

Bloggposten var som vanligt bra men sen kom den obligatoriska skövlingskramarmaffian stormande, i form av några småskogsbrukare som visar sitt hat mot packet som vill ha natur och levererar lämpliga “frågor” så professorn kan hålla sin föreläsning om hur uselt allt annat än kalhygge är.

Den enas frekventa meningslösheter på alla skogsforum får mig att misstänka att han är avlönad av skogsindustrierna. För varför behöver egentligen en riktig småskogsägare ens bry sig. Skulle vara för att försöka döva ett dåligt samvete för att man vet att man gör fel möjligen.

Men egentligen så skulle alla Sveriges enskilda skogsägare kunna få göra precis vad som helst med sin mark, hugga ner rubbet, flygbespruta med round-up och asfaltera skiten. De har så löjligt lite mark jämfört med Staten och Kapitalet så det är naturligtvis de senare som ska kontrolleras och få helt nya förhållningsregler, som man dessutom ska tvingas följa.

Det var också många bra och kunniga debattörer på naturens sida som framförde ganska självklara ståndpunkter. Dessa bemöttes, också som vanligt, av en professor från SLU som använder sig av en debatteknik som jag faktiskt känner igen från mer vulgära forum.

Ställ upprepade idiotfrågor och kräv svar på dem. Hoppa på varje ovidkommande detalj där du kan tjata in de fakta du har. Undvik totalt att se den stora frågan. Ignorera sanna påståenden som inte passar. Och framför allt, ha endast ett perspektiv smalare än ett nålsöga.

Och hur stor andel skulle vara fritt från kalhyggen?
Det är ju redan nu så att bara några få procent av skogsmarken är kalhyggen.

Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” bara får inkludera skogar som aldrig tidigare blivit kalhuggna så är det bara en mycket liten del av Sveriges skogar som kvalificerar sig.
Om begreppet ”kalhyggesfritt skogsbruk” däremot får inkludera alla skogar som inte just nu är kalmark eller plant-/ungskog så ingår i storleksordningen 80-90% av all skog i landet i begreppet.

Ingen ovanlig teknik. Men här tillämpad så in absurdum så att man måste tro att professorn är antingen stendum, intellektuellt oärlig eller verkligen köpt.

Eller, det finns ett alternativ till.

En gång hörde jag berättas om en professor som ägnat hela sitt liv åt forskning kring något som senare, när han redan var gammal, visade sig ha varit helt fel. Han fick frågan hur det kändes. -Fruktansvärt, som att mitt liv är bortkastat, sa han
Kanske kan det vara vad som håller en forskare från att se hur fel han har. Den undermedvetna vissheten om ett bortkastat liv.

Se det inte så, gå ut i en riktig skog som finns kvar och varje minut blir meningsfull.

DSCF3607

Hyggeselefanten i rummet

Det är konstigt hur alla kan tala om den stora skogsbranden utan att nämna det självklara.
Vad tror ni att det är för marker som börjar brinna?

Den som har vandrat över ett gigantiskt snustorrt kalhygge utsatt för brännande sol och täckt av lager med torra grenar och i en sval fuktig och blandad gammelskog behöver inte tveka.
Dagens skogsbruk innebär hektar efter hektar av det förra och nästan inget av det senare.

DSCF1800

Brukarnas naturkrig

När man som jag följer både rovdjursdebatten och debatten om skogen slås man av likheterna. Det är i stort sett samma resonemang och samma människor. Det sistnämnda gäller framför allt naturmotståndarna.
Bland naturvännerna anar jag en skillnad i kunskapsnivå bland de som är för rovdjur och de som är för skogen, till rovdjursvännernas nackdel då.
Men på det hela taget är det samma strid som förs.
Det finns en liten grupp människor, som säkert uppfattar sig som förnuftiga och goda, som hävdar ÄGANDERÄTT över naturen, inklusive vilda djur som betraktas som antingen onyttiga som ska bort, eller nyttiga som ska skördas av “brukarna”.
Det där att de så gärna kallar sig brukare tycker jag är lite lustigt för när ordet “brukare” står ensamt i andra sammanhang handlar det antingen om sådana som inte kan ta hand om sig själva, förståndshandikappade, gamla eller funktionshindrade av annat slag, eller så syftar man på knarkare.
Nåja, om de själva insisterar på denna benämning så…

Alla andra kallar de “betraktare” och det tycker jag de ska ge fan i eftersom de uppenbarligen inte begriper någonting.

Nåväl, “brukarna” är framför allt jägare och skogsskövlare och lite hangabouts. De är inte så många men de har en skrämmande medvind. För några decennium sedan hade den naturfientliga inställning som är rådande i dag varit politiskt omöjlig. I dag är det politikerna som driver den hårdast.

Det finns de som tror att det blir en ny ordning bara det blir maktskifte i höst. Knappast, det sitter djupare än så.
Jägarkåren har på ett beundransvärt skickligt sätt skaffat sig hela problemformuleringsprivilegiet. Oftast ihop med jordbrukarna, i alla fall när man vill döda rovdjur. Därför är det lite roligt när de emellanåt hamnar i gräl med varandra, om vildsvin förstås.
Det är ju lätt för mig att sitta och påstå allt detta, och alla tänkande naturkämpar vet att det är så, men vad har jag för belägg?
Räcker det att säga Eskil Erlandsson och Lena EK?
Nehej, ska jag räkna upp alla andra rabiata naturhatande riksdagsmän, regeringsledamöter, landshövdingar, generaldirektörer och näringslivstoppar? Nej, det blir en allt för lång tråkig lista.
Kan vi titta på debatten den senaste tiden kanske.
Forskare som kommit på en idé hur jägarna ska kunna “skörda” så mycket som bara möjligt, och kanske till och med på nåder tillåta att ett annat djur får existera. Jägareförbundet vill återinföra vildren, av samma skäl.
Från SLU försöker man också på alla tvistade sätt man kan komma på hävda att det är bra att inte ha skog i landet, utan snabbväxande biomassproduktion med en omloppstid som ur skoglig synvinkel är att betrakta som barnamord.
Hur i helvete kan man påstå att gammal skog är mer (?) känslig för storm och brand. De ljuger faktiskt medvetet, men så får man ju inte säga för forskare är väl heliga män. Nej, de är vanliga människor som behöver ett jobb och vill göra karriär. Det gör man inte om man inte levererar “rätt” slutsats.
Jägareförbundet förklarar hur “brukarna” vill ha det med fläskproduktionen i skogen.
Och så finns det en liten moteld, men ack så försynt! Ändå har den hånats och bemötts med diverse idiotier av “brukarna”.

Det är kanske dags att “brukarna” får personliga assistenter som kan hålla dem på mattan.

The road to hell

Ett “Sommar” värt att lyssna på

Är ni lika trötta som jag på alla egofixerade, småsynta, självgoda, navelskådande, pompösa artister och annat löst kändisfolk som abonnerat på Sommarpratarnas stol i P1 för att tala om samma ämne allihop. Sig själva.

Nej antagligen inte, men jag är det i sådan grad att jag inte lyssnat på programmet på år och dag. Och kanske därmed inte ska uttala mig om saken. Fast de gånger jag ändå ramlat in i ett Sommarprat har inte fått mig att ändra uppfattning.
Jag bara undrar vad som är så intressant med att höra hur någon ung person pladdrar på om sin fantastiska karriär och små incidenter.
Nej tacka vet jag sådana med lite bett, som Sven Stolpe eller Anderz Harning eller åtminstone en berättare, som sommarstryparen Torsten Ehrenmark.

Nog om det, nu råkade jag i alla fall se att skogskämpen Sebastian Kirppu skulle vara sommarvärd och ta med lyssnarna ut i skogen så då måste jag lyssna och det var värt 90 minuter av min dyrbara tid.
Han tog verkligen med lyssnarna ut i sin favoritskog och gav oss nya perspektiv. Vi som älskar skogen, även utan att kunna skilja en mossa från en lav, kände och förstod vad han pratade om men lyckades han nå andra människor?
Jag hoppas det men är lätt pessimistisk.
Skogsnäringens propagandatrupper ryckte naturligtvis ut för att svamla och desinformera och recensenterna verkade inte förstå särskilt mycket.
Alla klagar på musiken, jag tycker den passade perfekt in i programmet och dessutom, ska man vara sommarvärd ska man spela den musik man älskar och inte snegla på vad folk vill höra.

Vargatider

Det är mycket varg nu!

Finns här ingen plats för vargen?

Finns här ingen plats för vargen?


Nyligen såg jag en varg i utkanten av byn med alla fåren, inte alls långt från deras hage. Nästa kväll ringde en kvinna som bor precis bredvid den hage där mina djur går nu. Hon talade om att en varg just tittat förbi i grindhålet.
Någon dag senare såg “en mig närstående person” en stor varg korsa en skogsväg en bit härifrån. I dag pratade jag med en man en halvmil uppåt i skogen, hos honom hade varg slagit ett rådjur och hans granne hade sett två vargar ytterligare en bit upp i skogen.
Och själv har jag varit ute längst skogsvägarna och kollat på vargskit och spår så det stått härliga till.

Så är det alltså mycket varg här just nu?
Nej, inte alls, det är bara så att jag och folk jag känner har haft turen att få se dem.
Och det är det här folk inte begriper. När man bor i vargrevir så är det varg där. Alltid. Den sköter sitt, den föder upp sina valpar och patrullerar av sitt revir. Den går djupt inne i skogen och den traskar förbi byar och över vägar.
Dag ut och dag in finns den någonstans omkring oss och våra djur, ibland två mil från folk, ibland tvåhundra meter, men ingenting “händer”
Inga angrepp på får, hästar, hundar, lamadjur eller kossor. Inga hysteriska utbrott i media från varghatarkvinnor och egoistiska jägare om hur familjens liv står på spel. Det senare kunde dock ha hänt, om vargarna haft oturen att visa sig för fel personer och okunniga journalister lyssnat på dem.

En stor del av Mellansverige är bebott av varg, eller “täckt av vargrevir” som man brukar uttrycka det. Så det är många människor och djur som samexisterar med vargen utan problem och ofta utan att ens veta om det.
Men ibland händer det förstås tråkiga saker. Vargangrepp som resulterar i massor med döda och skadade får är verkligen ingen bagatell för de som drabbas. Det måste vara jobbigt, både mentalt och fysiskt att hitta och ta rätt på sina djur efter en sådan händelse. Och även om det inte händer så ofta så är det ändå inte unikt.

Så vad betyder det här då? Kan vi inte ha varg i Sverige?
Njae, det beror på hur man resonerar och var man lägger ribban.

Visst, man kan utrota vargen, då blir det inte några vargdödade får. Men om vi lägger oss på den nivån måste vi först börja med att ta bort alla: älgar, lodjur, lejon, pumor, geparder, björnar, tigrar, leoparder, prärievargar, hundar, rävar, broar, köksknivar, yxor, droger, vapen, mediciner, trappor, mattor, rakblad, vildsvin, åskmoln, politiker (Yeey!) vindkraftverk, glasbitar, mopeder, alkohol, fyrhjulingar, vindfällen, träd, grannar, plastpåsar, tändstickor, slakterier, elledningar, tåg, svampar, gäss, flygplan, rep, pennor, datorer, svarvar, träd mm mm.mm.mm.mm.mm.mm. mm. mm. mm. ……
och alla andra djur och ting som möjligen kan skada oss eller våra djur. Vi får inte glömma att även boskapen måste bort, för säkerhets skull.

Blåbär blåvingar och blåst…

…kan det bli bättre än att se spåret efter en varg som nyss har korsat skogsvägen, upptäcka att där finns gott om blåbär och plocka dessa medan blåvingarna fladdrar i ljungen och blåsten håller bromsarna borta?
Blåvingar
Nej, det kan det inte.

Uppdatera

Vad är meningen med alla dessa ständiga uppdateringar?
Fixa en bugg, göra programmet bättre, skapa fler möjligheter?
Knappast, då kunde man göra det utan att ändra utseendet och flytta runt alla funktioner. Nej, det är lika meningslöst som att ta fram nya bilar. Man fixar inte till problemen som den gamla modellen haft, man ändrar utseendet på baklyktorna och bullar till karossen. Fullkomligt meningslöst men pengar kostar det.
Det finns dock några viktiga skillnader mellan nya bilar och alla förbannade uppdateringar. Bilen kostar dig bara pengar och du väljer själv om du vill “uppdatera”. Uppdateringarna kostar mänskligheten eoner av meningslös tidsspillan och frustration och du tvingas så småningom till dem hur motsträvig du än är.
Tänk om vi i stället fick fortsätta jobba med de program som vi just börjat behärska lite grann när de tas ifrån oss.

Ännu en

Apropå unga människor som gjort världen en tjänst. Förfölj och spärra in dem bara.
Jag önskar att mitt land gav asyl till sådana här människor i stället för att misskreditera dem på alla sätt. Jag önskar att vi ville höra sanningen i stället för att skjuta budbäraren.

I stället för mina meningslösa utgjutelser kan man läsa något med mera substans. Det är egentligen det här jag ville säga, Christian Engström och många andra säger det men hur många bryr sig?

Och så spärrar vi in lite fler kloka unga människor…

Så nu ska Peter Sunde till sist spärras in för sitt oerhörda brott. Ett brott som inte drabbar en enda människa, ett brott som gett så mycket till människorna, ett brott som tagit världen framåt.
Det är ju lustigt att hans advokat Peter Ahltin, som suttit i Kristdemokraternas partistyrelse i 10 år citeras i Svd med

“Peter slogs för att få fildela, och om tio år tror jag det är en självklarhet att det är tillåtet att fildela för eget behov, säger Althin, till TT”.

Det är ju synd att han inte upplyst sitt parti om detta.
Den absolut mest rabiata upphovsrättsfanatiker jag hört bland politiker är Lars Adaktusson. Det vill säga han låter så eftersom han tagit reda på partiets vilja. Först råkade han svara “fel” på frågan om fildelning borde vara tillåtet men det rättade han till med emfas. Samma sak gjorde han med frågan om hur vargjakt ska beslutas. Någon egen mening om någonting verkar han inte ha, utom den att det är trevligt att sitta i Bryssel och håva in pengar på lönekontot.
Peter Ahltin säger kloka saker som inte platsar i det parti han kämpat för, antagligen skulle han också byta åsikt om en EU-post hägrade.
Det är något allvarligt fel på hela demokratin. Hade man inte begripit det förr så gjorde EU-valet väl ändå att man gav upp om mänskligheten.

Flera kryss

Dagens listor
Torpet
Människa
Ringduva
Större hackspett

Skogen
Människa
Koltrast
Lama

Trakten
Orre
Räv
Bäver

Jag kommer såklart inte lägga till en art på varje ställe varje dag, det skulle bli lite jobbigt. Men när jag sett en ny, just där, just då. Jag tror det gör mig mera medveten

Medvarelser

Fågelskådare har en “krysslista” där varje art noteras. Jag tror det går någon slags gräns vid 300, har du kryssat så många då är du bland de stora grabbarna.
Jag har alltid velat ha bättre koll på fåglar, känna igen dem på håll och veta vem som sjunger vad i kören. Fortfarande är jag inget vidare på det, och inte blir det bättre av att synen blivit kass och min förmåga att känna igen ljud, vare sig det är fågelsång eller mänsklig musik, är usel.
Men hur ska man börja en sådan där krysslista egentligen? Sitta och fylla i alla fåglar man vet att man sett någon gång och sedan jaga runt efter de övriga? Verkar trist, jag har en annan idé.
Numera är jag så lyckligt lottad att jag har två underbara ställen att existera på, min bostad på Torpet och så ett annat som vi kan kalla Skogen, som jag också har ett ansvar för.
Nu ska jag börja lista de arter som lever på dessa två platser, och kanske gör jag en tredje lista för de som jag sett på Trakten.

Varje dag lägger jag till en art på någon eller några listor, som jag sett eller hört just där. Helst ska jag ha sett just de arterna just den dagen, det går lätt i början men snart får jag nog börja fuska med det. Men i övrigt ska jag inte fuska alls, och jo det gäller inte bara fåglar så jag börjar med människa.
Meningen med det hela? Kanske att lägga märke till alla medvarelser som vi har glädjen att dela jorden med, eller bara för att listor är kul.

Torpet
Människa
Ringduva

Skogen
Människa
Koltrast

Trakten
Orre
Räv
Jag tog en sväng i trakten i dag. Gick upp på högsta höjden där man kan se runt hela horisonten och där uppe flög det upp orrar i mängd och räven skötte sitt på rävars vis. Fin utsikt var det också. Men några människor såg jag inte till.