Jag har ont i halsen efter att ha skrikit som en dåre rakt ut i telefonen. Jag gör sådant ibland, jag önskar att fler skulle göra det. Tänk om människor blev förbannade på vansinnigheter och sa till direkt, krävde något av människorna de hade kontakt med istället för att finna sig i hänvisningar till någon slags diffus samhällsutveckling som lever sitt eget liv.
Samhällsutvecklingen lever inte ett eget liv, den skapas av alla människors sammanlagda handlingar. Några har mer makt att styra den än andra. Staten och kapitalet kajkar som i visan runt i samma båt och styr vart de vill eftersom ingen protesterar. De som påstår sig protestera är vänsterflummare som vägrar inse att kapital och företagsamhet är nödvändigt för ett gott samhälle och nyliberaler som tror att bara alla får härja fritt så löser sig allt. Så fel de har. Det enda som kan hålla skutan på rätt köl är ansvarstagande, självständigt tänkande och kännande individer en masse. Det innebär att du, just du, inte ska vara så förbaskat liknöjd med allt och tycka att, jo men det är nog bra för mig och förresten så är ju samhällsutvecklingen så här.
Mitt senaste frustrerade beteende är utlöst av Telia och det faktum att de skiter fullständigt i att telefon och bredband inte fungerat som det ska på veckor och att deras så kallade kundservice får en att önska att man befann sig i en Kafkaroman istället. Så kan det vara eftersom folk intalar sig att det är praktiskt att prata med robotar och trycka på knappar och ha plats 72 i kön.
Men det var inte just det jag skulle skriva om utan det utbredda skrämmande beteende som företrädesvis unga anställda med kundkontakter uppvisar. De följer regelboken. Oavsett relevans och med total avsaknad av mänsklighet handlar de efter sina instruktioner.
1961 genomfördes ett experiment som visade vad människor är kapabla till bara för att lyda order. Resultatet var chockerande men jag är övertygad om att utfallet vid ett liknande försök i dag knappast skulle vara mer trösterikt.
Nej jag jämför inte att tortera människor med det robotaktiga rabblande som idag kallas kundservice men jag undrar, vad är det som får alla dessa människor att hålla sig krampaktigt till några meningslösa instruktioner utan någon som helst flexibilitet. Extrem ointelligens? Total avsaknad av empatisk förmåga och social kompetens? (populära ord i teorin nuförtiden), Skräck för att förlora jobbet? Rädsla för konflikter? Brist på varje uns av självförtroende? Rädsla för tortyr? Det kan vara lite av alltihop tror jag, möjligen med undantag för det sistnämnda.
Varför är då yngre så rädda och osjälvständiga och otrygga i detta supertrygga land?
Det finns teorier om det, fortsättning följer…
Dessutom undrar ju jag, varför är de rädda för fel saker, som en svordom, men inte för att övervakas av maktgalna och lika rädda politiker.
Förresten, är det inte märkligt att efter att jag ringt till Telias VD, (d.v.s. hans sekreterare, någon måtta på kontakten med pöbeln får det vara) och skrikit som en idiot så står det en tekniker på gården efter 20 minuter. Så kom inte och påstå att det inte lönar sig att bråka.
Visserligen lyckades han inte laga felet idag men ändå, jag har kommunicerat med en människa. Hurra!
Var på Skogsfestivalen i Närke som bl.a. Skydda Skogen anordnar. Den pågick onsdag – söndag men jag hade bara tid att vara där en förmiddag. Det räckte långt dock, dels intressanta föreläsningar där man lärde sig något och dels en debatt med politiker från riksdagens miljö- och jordbruksutskott. Där lärde man sig ingenting, såvida man inte var lyckligt ovetande om vilka okunniga och hycklande människor som styr över våra liv. Jag är härdad så jag blev inte förvånad men förbannad blev jag i alla fall.
Bengt-Anders Johansson, moderat från Jönköpings län tog nog priset som den värsta dyngsnackande hycklaren av dem alla. Han hävdade hela tiden att man minsann inte kunde ta hänsyn till ett ”särintresse”. ”Särintresset” alltså varandes naturen eller de som anser att den bör ha ett visst skydd. Konstigt då att han ägnat stor energi i riksdagen åt att få det tillåtet att ha ljuddämpare på jaktvapen. Hmm, särintresse.. eller? Överhuvudtaget är jakt och vargutrotning det han helst jobbar för som representant för svenska folket.
”Särintresse” är för övrigt något som moderaterna tycks ha snöat in på ordentligt. Reinfeldt hade för en tid sedan en debattartikel i DN där han skröt över hur duktiga de var på rättssäkerhet och just på att inte ge efter för särintressen. Är det månne en ny trend, att ta det man är allra sämst på och skryta över hur bra man är på det? Få se nu, var det inte den här regeringen som instiftade en lag bara för en specifik liten näring, som gav denna större polisiära befogenheter än polisen. Ipredlagen kallades den, men den är glömd nu, borta ur Svenska folkets begränsade medvetande liksom det mesta annat av vikt är efter ett par veckor.
Beatrice Ask, vår moderate justitieminister, är ju en katastrof för ett rättssamhälle. Tidigare i sommar kom det ett nytt otroligt utspel varje dag, till slut blir man avtrubbad, ingen bryr sig och det är väl det som är meningen. Beatrice Ask – den ende som lyckats spöa Tomas Bodström i hans egen gren ”Bodströmsamhället”. Aldrig har det väl varit så tydligt att valet står mellan pest och kolera. Bryr man sig om medborgerliga rättigheter och tankens frihet kan man bara rösta på Piratpartiet. Bryr man sig mest om något annat så är det i alla fall kört.
Hur planerar man egentligen när man lyckats vara helt upptagen av jobb, jobb och mera jobb hela underbara försommaren? Ganska så illa skulle jag vilja säga, men nu har jag ändå kunnat koppla av några dagar. Så till den milda grad att jag har stått och beundrat skönheten hos kirskålens blommor.
Och så har jag träffat människor, både nya och gamla bekantskaper. Fantasifulla, inkännande, kunniga, intelligenta och trevliga. Det finns ju faktiskt en hel del sådana, så hur kan det komma sig att vi styrs av folk som är dess raka mosatser. Märkligt.
I vissa frågor finns bara plats för en uppfattning. Plocka in lämplig känslomässig faktor så hänger alla på. Att döda en gammal dam, det ger inte utrymme för några nyanserade uppfattningar direkt.
I dag meddelades det att 23-åringen som dömts för vållande till en 78-årig kvinnas död på en parkeringsplats i Landskrona släppts ur häktet.
Roade mig med att titta på blogginläggen kring detta och dessas kommentarer, alla var rörande överens om hur fruktansvärt detta var. Att en så vidrig mördare släppts fri, att en gammal kvinnas liv inte var mer värt, att svenskt rättsväsende havererat etc. Somt var mer rasistiskt än annat förstås.
Jag har inte satt mig in i vad som hände på den där parkeringsplatsen. Mord och misshandel var det i alla fall definitivt inte fråga om. Här kommer en hypotetisk version som mycket väl skulle kunnat vara sann som en liten motvikt till den gängse “mordversionen”
Det var en solig dag och en ung man som hade haft en ganska jobbig morgon var ute med sin beundrande lilla systerdotter i bilen. Han får syn på en bekant och stannar bilen, ungdomligt och osvenskt nonchalant för att snacka lite. Ett gammalt par, självgoda skåningar, medlemmar i Sverigedemokraterna och Sjöbopartiet och gudvetvad uppfattar att han står i vägen och gubben tutar ilsket. Ingen rektion, då vevar han ner rutan och skriker att- djävla svartskalle flytta dig för fan, så där gör vi inte i Sverige. Systerdottern blir rädd, killen tvärförbannad och istället för att flytta sig går han mot bilen ur vilken nu det gamla paret klivit ur och öser okvädningsord över honom. De besvaras och ett rejält gräl är i gång mellan männen men den gamla kvinnan nöjer sig inte med det, hon börjar slita och dra och slå handväskan i huvudet på killen som till sist vänder sig om och ger henne en knuff, hon har dålig balans, faller baklänges och slår i skallen.
Den som aldrig har blivit provocerad och knuffat till någon räcker upp en hand.
Det är inte mord, det är en olyckshändelse sprungen ur en aktiv handling. Vållande till annans död kallas det. Personligen tycker jag att nästan två års fängelse för en olycklig knuff är ganska hårt.
Nu måste jag kanske påpeka att jag inte alls påstår att det gick till exakt så här. Till skillnad från de rasistiska bloggare som tagit reda på, och lagt ut namn och bild på förövaren så har jag ingen aning om något om personerna och, om det nu måste påpekas, så tycker jag att det är hemskt tragiskt med dödsfallet och så klart är det synd om kvinnans anhöriga, precis som det är synd om massa människor varje dag som drabbas av personliga tragedier. Det här var bara ännu en sådan. Den säger ingenting om läget i Sverige, om någon ökad brutalitet eller annat förfärligt.
Det gör däremot reaktionerna och kommentarerna.
De säger att ingen tänker i några andra banor än de påbjudna, att folk tror att hårdare tag och längre straff är vägen till ett bättre samhälle och kanske något om Skåne också. Men nu ska jag väl inte vara fördomsfull.
Ibland uppstår märklig komik. Som i dagens Studio1 i P1. Man diskuterade hur det kom sig att en läkare som prickats 29 gånger i Norge och fråntagits sin rätt att operera nu kunde jobba på ett svenskt sjukhus.
Sjukhusdirektören berättar myndigt att hon är anställd men för närvarande inte opererar. Reportern: -Varför det?
Direktören: -Ööh, hon har semester den här veckan!
Ibland talar men om att lagändringar slinker igenom utan debatt eller uppmärksamhet. Det stämmer, men i allmänhet kan den normalt samhällsintresserade medborgaren ändå hitta lite information, en debattartikel eller undanskymd notis. Vissa kontroversiella saker debatteras när frågan är ny för att sedan klubbas igenom i relativ tysthet.
Det värsta fallet av media- och debattystnad någonsin inträffade förmodligen igår. Riksdagen tog då ett enigt beslut som är så absurt att det kräver grundlagsändring. Ett ny lag som totalt sätter all rättssäkerhet ur spel, ytterligare en grov kränkning av yttrandefriheten, en lag utan praktisk nytta, en morallag.
Naturligtvis tror ni att jag ljuger nu, för så kan det ju inte vara. Då skulle väl några stå upp och debattera, agitera, slå på trumman. När regeringen kom med sin proposition i höstas förekom en viss debatt bland tänkande människor på nätet som framförde principiella invändningar och därtill lite skenbar mediabevakning, men vem vill egentligen stå upp till försvar för vår konstitution när man kan pekas ut som ett vämjelikt monster, eller åtminstone försvarare av sådana. “-Är du pedofil din djävel eller bara snuskhummer?”
Lagen klubbades alltså i går och “debatterades” i riksdagen i förgår. Några inlägg som mest syftade till att tala om hur rörande enigt upprörda de var. Om ni följer länken så gå ner nästan till slutet på sidan så slipper ni alla långa debatter om viktiga ting såsom försvarsmaktens personalförsörjning som våra folkvalda kan lägga timmar av dyngprat på. INGEN, inte någon, ledamot i Sveriges parlament sade ett ord till försvar för våra grundlagsskyddade rättigheter och friheter!
INGEN representant för den tredje statsmakten upphov sin röst på nätet till dess värn. SvD har plats för viktiga ting som att “fimparna” ska bötfällas och flygplanen inte kunnat landa i Lappland under några timmar och DN ägnar sig åt detaljer i ett prinsessbröllop. Att nedrustningen av våra friheter fortskrider är uppenbarligen inget som bekymrar.
(Uppdatering: idag lördag har i alla fall DN en notis om saken)
Här är ett par citat från riksdagen i onsdags:
“Regeringen föreslår att en ny straffbar gärningsform införs som innebär att även den som betraktar en pornografisk bild av barn som han eller hon har berett sig tillgång till utan att inneha eller äga bilden ska kunna dömas för barnpornografibrott.(…) Propositionen har beretts i konstitutionsutskottet, eftersom den innehåller förslag om ändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som i sin tur syftar till att möjliggöra förändringar i brottsbalken”
“-Men herregud, vad gör väl det? Försvarar du barnporr?”
Nej jag försvarar inte barnporr, jag är faktiskt totalt indifferent i frågan. Däremot tycker jag som de flesta andra att det är avskyvärt att på något vis förgripa sig på barn och både samhället och alla medborgare ska göra sitt bästa för att skydda dem. Så varför inte satsa resurserna på att faktiskt försöka förhindra och beivra sådana brott i stället. Nu sitter poliser och letar bilder på nätet, stänger ner och censurerar sajter, kollar vad människor har i sina datorer och jagar folk som trots allt aldrig har gjort något barn illa. De enda som blir gladare av det är den stora nymoralistiska mobb som helst vill spika fast alla snuskhummrar vid en skampåle och sparka dem på onämnbara ställen.
Alldeles oavsett hur man ställer sig i den frågan så innebär sådana här ogenomtänkta (ty ogenomtänkt är det eftersom ingen på allvar törs debattera frågan med risk att brännmärkas som den som inte vill skydda våra barn) morallagar en fruktansvärd massa komplikationer och rättsosäkerhet. Förutom det absurda i att förbjuda människor att titta på något så vet ni väl att som barnpornografi räknas även teckningar, bilder som ungdomar under 18 år tar på sig själva, eller varandra vid utövande av fullt laglig (om de är över 15) sex, bilder på fullt påklädda barn och unga ifall någon moralistisk proffsbedömare anser att de ändå är pornografiska m.m. m.m. En annan vansinnighet i lagen är att den som begår barnpornografibrott i ett annat land där det inte är olagligt ska kunna straffas i Sverige för detta. Avser vår s.k. justitieminister att stå för den principen, även när människor begår handlingar i Sverige som är brott exempelvis enligt ett annat lands sharialagar? Om en kvinna är tillsammans med en man i Nyköping så tycker alltså Tant Gredelin att det är ok att stena ihjäl henne.
Grundlagen är det fundament som samhället vilar på. Den skyddar medborgarna mot en godtycklig stat. Om yttrandefrihet och tryckfrihet vore oviktiga ting skulle de inte vara inskrivna i grundlagen. Sluta titta på samhället genom ett sugrör.
Idag är det folknykterhetens dag. Inte något som är så där överdrivet firat och uppmärksammat direkt. Jag hittar en artikel i DN om firande på Skansen och en i Sydsvenskan som konstaterar att det inte är mer nyktert än vanligt och att just ingen känner till dagen. Och så lite lokalradio om IOGT här och där. Eftersom folknykterheten är stendöd så är det ju inte så märkligt att även dess dag är det.
Om man verkligen vill reta upp svenska folket så ska man ge sig på det käraste de har, alkoholen.
I äldre filmer förekommer ibland scener där man djäklades med någon alkis genom att hälla ut spriten på golvet och skratta gott när han desperat försökte slicka i sig de för honom så livsviktiga dropparna. Nu skrattar man inte åt sådant längre, inte för att vi har blivit mer medkännande med olyckliga människor utan därför att för den stora majoriteten är alkoholen numera just så livsviktig. “Skitsnack” tänker ni nu och alla taggar reser sig. Det är bara att titta på kommentarerna när någon udda debattör någon gång dristat sig till att påpeka att alkohol kanske inte är riktigt bra alla gånger. Folk slår vilt omkring sig i ett försvar för sina egna drogvanor.
Det genomgående försvaret är att det visserligen finns en liten andel människor som inte kan hantera spriten och det är ju sorgligt men att det vore fullständigt orimligt om det på något vis skulle påverka andras möjligheter till ständigt alkoholintag.
Varför blir folk så upprörda då? Svaret är ganska enkelt. Fakta i målet är att så gott som allt våld och de flesta olyckor sker på grund av alkohol. Minsta intag gör dig oduglig som förälder och till enkla saker som att köra bil. För varje människa som dricker “för mycket” drabbas också många omkring denne. Alkohol är den femte farligaste drogen. Tänkande människor vet att det är så, ändå missbrukar (det heter missbruk om alla andra droger) de alkohol och talar ständigt om drogen i positiva ordalag, och när folk har fel blir de ofta aggresiva.
Och så var det det där om att vi inte ska behöva uppoffra oss för de som inte “klarar spriten”. Jaså inte det? Någon som hört talas om ordet solidaritet? Antalet alkoholister är direkt kopplat till alkoholförbrukningen bland hela befolkningen. Om fler “avstår” så utvecklar färre människor alkoholism.
Ändå kan folk omöjligt tänka sig det, det verkar misstänkt likt ett beroende.
Jag hade inte tänkt kommentera TV-dokumentären Vargkriget, det är så många andra som gjort, t.ex Jägareförbundet som med ena halvan av sin kluvna tunga givetvis “tar avstånd” och med andra halvan försöker misskreditera filmarna med antydningar om att detta inte kan vara sant. De har nu fått svar på tal i en läsvärd debattartikel på Newsmill där filmarna kommer in på väsentligheter i frågan, Jägareförbundets inställning och ställning.
För övrigt kan man ju undra hur dumma dessa, i och för sig dokumenterat sjuka, människor (här syftar jag på tjuvjägarna, inte på jägareförbundet, ännu) är. Halva “Rovdjurssverige” har identifierat “Samordnaren” och andra som figurerade i filmen. Hoppas nu bara att detta leder till att de snart sitter i fängelse och inte till journalistens död.
Minns ni Kurt Olsson. Lasse Brandebys populäre tv-figur? I sitt program gjorde han bland annat udda intervjuer med kända människor. En gång hade han med höjdhopparen Patrik Sjöberg och frågade ungefär -alla vet ju hur högt du kan hoppa, men hur lågt kan du hoppa?
Roligt eller inte, nu är det på riktigt när vår “miljöminister” Andreas Carlgren talar om sina ambitioner för den svenska vargstammen. I onsdags var det dags igen, på en konferens förklarade han belåtet att om vi bara fick in “friska gener” i vår vargstam så kan vi ha en riktigt liten vargstam som ändå är livskraftig. Så lågt kan man också hoppa.
Så här på våren livas gården upp av stora flockar med bofinkar och grönsiskor och ett gäng koltrastar som låter sig väl smaka av utlagda äpplen. Jag kommer gång på gång på mig med att stå och hänga vid fönstret bara för att titta på dem. De vackra små grönsiskorna liksom regnar ner i klasar från träden för att äta av de frön som nötväckorna under vintern kastat ned på marken och bofinkarna konfirmerar att det verkligen är vår igen.
Ändå är det en annan fågel som jag vill hylla, en som är närvarande och synlig inte bara nu utan under årets alla tider.
Talgoxen, som på vintern är ständigt framme vid fågelbordet, som redan i mars förmedlar de första vårkänslorna med sin typiska sång, som är lika närvarande på sommaren och är den som hänger kvar på gården när så många andra försvinner på hösten.
Jag tycker det är konstigt att det inte är talgoxen som är vår nationalfågel. Den finns i hela landet och alla vet hur den ser ut. Utom möjligen den redaktör på Nerikes Allehanda som illustrerade en artikel om att talgoxen var den talrikaste fågeln på fågelräknardagen i januari med en bild – på en blåmes!