Varg angrep och skadade drevkarl!

Ovanstående händelse borde knappast passera obemärkt. Det är garanterat löpsedels- och förstasidestoff, Torsten Mörner, Gunnar Glöersen och andra lögnare från Jägareförbundet måste uttala sig liksom centerpartistiska riksdagsmän och skräckslagna bybor.
En annan konsekvens är att Calle Seleborg avlider i hjärtattack orsakad av ren och skär glädjefnatt.
Så varför har vi inte hört något?? Ah, shit, det var därför!

Vargens Dag

42x30 skicka

De mest berörda

Hanne Kjöller, ledarskribent på DN deltog härom dagen i en TV-debatt om vargjakten. Hon hade invändningar mot argumentet att det bara är de som är berörda av rovdjur som ska ha något att säga till om i frågan. Med det argumentet sorterar man bort alla stadsbor och andra som inte har rovdjur inpå knuten. Dessutom är det så att man betraktas som berörd bara om man tycker sig ha problem. Alltså räknas inte jag in i de berördas skara fastän jag har lospår runt knuten och vargspår vid brevlådan. Då jag är dum nog att bara tycka detta är trevligt förmodas jag hålla klaffen i debatten. Lite allmän lyckokänsla över naturens ordning är inte berörande nog.

Låt oss acceptera detta resonemang, det är inte helt orimligt vid en låg grad av eftertanke. Det verkar ju vettigt att de som berörs av något är de som ska bestämma hur det ska hanteras.
Ta den vitryggiga hackspetten till exempel. Den finns numera endast i något tiotal exemplar i Sverige. Låt oss säga att den finns i fem olika markägares skog, det är då dessa som är de enda som berörs av deras existens. Men problemet som berördheten kräver då? Hackspetten gör ju ingen skada i skogen. Men herregud, tänk efter lite. Om skogsägaren har en nästan utrotad fågel på sin mark, som är beroende just av hans gamla lövskog för att överleva så får han ju inte såga ner skogen! Han åläggs restriktioner, man våldför sig på hans äganderätt, han får inte omsätta sitt kapital. Kan man bli mer berörd? Ingen annan berörs av den rara fågeln. Den självklara slutsatsen blir att dessa fem skogsägare ensamma ska besluta om allt som rör vitryggig hackspett och det smartaste de kan göra är att utrota den kvickt som fan innan någon tossig spettkramare försöker ändra på logiken.
För övrigt är arten, i likhet med vargen, inte utrotningshotad globalt, so what.

Vae Victis*

Nu när fienden ligger så ska vi köra över dem, och sedan lägger vi in backen……
Fienden är givetvis jägarmaffian och ovanstående har jag snott (i två delar) av två pensionerade högt uppsatta statliga tjänstemän.

*förklaring för i latin mindre bevandrade läsare

Aktivist javisst

Jag klarade av att vara ung på 70-talet utan att engagera mig i några som helst politiska aktiviteter. Inga Vietnam-demonstrationer, ingen almräddning i Kungsträdgården, inget kärnkraftsmotstånd och för den delen inte något motsatt engagemang heller. Ärligt talat har jag alltid haft avsmak för demonstrationer. Det finns något som jag uppfattar som djupt frånstötande i en pöbel som tågar fram skallande infantila ramsor. Andra uppfattar det som en härlig gemenskap och trygghet att vara en i mängden, själv är jag nog en mycket ickekollektivistisk människa.
Därför kändes det ganska konstigt att i en ålder över femtio plötsligt tillverka plakat och taktfast skrika Stoppa-FRA utanför riksdagshuset. Det hjälpte inte som vi vet. Det var inte så att det var den första politiska fråga som engagerat mig, tvärtom, det är bara så att jag inte ägnat mig åt demonstrationer eller skrivit på petitioner tidigare. Nu däremot tycks jag ha släppt alla hämningar.
Tidigare har jag uppmanat er att gå till upprop.nu och skriva på mot vargjakten, de har nu över 15000 påskrifter. Det finns också grupper på facebook i samma anda med ännu fler anslutna.
Idag har jag än ännu mer angelägen petition som ni bara måste skriva på, Skydda Sveriges Gammelskog startad av Skydda Skogen. Där ingår också ett särskilt forskarupprop, alla forskare på skog, ekologi m.m. som inte är korrumperade av jakten på pengar eller kompisskapet med makten vill säkert skriva på. Hjälp till att sprida uppropet, själv har jag nog inga forskare bland mina läsare. Skulle vara om Olof Liberg hittat hit då, men han är ju ändå korrumperad.
Den 17 januari kl. 14 är det en manifestation för vargen på Mynttorget i Stockholm, slut upp!
Den 4 februari är det Vargens Dag, det uppmärksammas med en manifestation på Stortorget i Örebro kl.17-19
I ett tidigare inlägg här har jag beklagat mig över att det finns dåligt med bloggare som skriver bra om skogs- och naturfrågor. I kölvattnet av vargjakten har jag ändå upptäckt att det finns många därute som bryr sig, inte minst många naturfotografer, liksom många vanliga människor som upprörs över rovdjurspolitiken. Här är ett lite urval av skiftande kvalitet och utan vettig ordning.
Terje Hellesö
Daniel Arvidsson, naturfotograf
Erik Svensson
Svensk varg
Scaber Nestor
Emil Isberg
Adam Skevstad

Sedan vill min vän Lill-Jansa Lind uttrycka sina känslor för hans hembygds stolta vargjägare, det är klart att jag bjuder på plats till detta.
varg1
Falköpings egen son stoltserar framför en
skadskjuten och fälld varg som slaktades bland de
vargar, som tilldelats Dalarnas län. Inom
Leksandsområdet fälldes inom några timmar tre
vargar varav en skadesköts. Hjälten från
Falköping deltog i söket och kunde utnyttja sina
erfarenheter från bergsklättring. Efter tre dygn
kan vargen spåras till en bergknalle och ett 70
tal skjutglada tillskyndare kan gå till anfall.
Med fullgod satellit teknik och jaktradio kan
kretsen kring vargen slutas. Vargen dyker upp och
kan med två skott fällas av den glade skytten,
som visar upp sig med den fällda vargen för
skaraborgsbygdens imponerade läsare. Att få fälla
en försvarslös och redan skadskjuten varg var den
bästa av upplevelser, som skytten fått sig till
del. Jag missunnar honom den! Därmed var sista
vargen skjuten i Dalarna för denna gång. Länet är
därmed den region, där man skjutit fler vargar än som var tillåtet.
Det visar sig jaktivern har varit länsstyrelserna
övermäktiga och det centerstyrda beslutet om att
avskjuta försvarslösa vargar har påvisat
moraliska och etiska brister hos jägare och
jägareförbund inklusive kommungubbar i Rättvik.
På några timmar har man redan skjutit färdigt och
sökandet efter skadskjutna djur kunde ta sin
början och därmed riskera att fler djur än som
var tillåtet fälls. Med en timmas marginal var
jaktledaren skyldig att lyssna av länsstyrelsens
telefonsvarare. Men med tanke på att 10 000 tals
jägare ställdes mot 27 vargar så är det inte
konstigt att det var svårt att styra upp så många
skjutglada jägare, som hann avrätta fler vargar
inom den timma, som ställts till förfogande.
Rumänien klarar att leva med 3000 vargar medan vi
i Sverige, föregångslandet framför andra, inte
klarar av mer än ett hundratal. Detta talar för
att andra faktorer än själva djuret är orsak till
den hållning som skapats kring dessa varelser.
Politiska insatser måste till för att förändra
synen på vår viltfauna innan fler skjutfester kan
genomföras. Förhoppningsvis så blir detta
naturvårdsexperiment Centerns sista inspel i svensk naturvård.

Är det Olof Libergs fel?

Vems fel är det egentligen att allt gått så fel i rovdjurspolitiken så att man licensjagar en stam på 200 vargar?
Andreas Carlgrens, Riksdagens, Naturvårdsverkets, Calle Seleborgs, jägareförbundets eller Olof Libergs? Mitt svar blir att det är Olof Liberg som ska sättas vid skampålen.
Man kan ju alltid säga att det är politikernas fel, en uppblåst jagande jordbruksminister, en svamlande vilseledd fjant till miljöminister, mängder med varghatande halvkriminella centerpartistiska kommunalråd, en bräkande fårskock till riksdagsmän som upprepar flosker och trycker på knappen efter direktiv från sina jägarpolare i partierna (med något litet undantag då). Självklart är det deras fel, men allting är deras fel faktiskt, det är att göra det för lätt för sig att utse dem som vinnare i den här lilla tavlingen.
Calle Seleborgs då, och Tomtas, och Malte Sandströms och allt vad de små dårarna heter som vigt sina liv åt att utrota varje vargspillra ur landet. Njae, de hade ju varit totalt utan inflytande om inte andra använt dem som nyttiga idioter.
Är det Jägareförbundets fel då? Självklart, de har dikterat rubbet. De har tyckt sig se att det är i deras medlemmars intresse att utrota vargen ur landet och agerat därefter. Utan dem hade vi levat i en bättre värld, men ändå, det är en intresseorganisation. Man kan förstå att de bara tänker på sitt eget lilla intresse. Det har de rätt att göra kan man tycka.
Är det inte myndigheternas fel, Naturvårdsverkets? Jovisst, de har som ryggradslösa mähän på politikernas begäran utfört beställningsjobb åt jägarmaffian. Det är de som ska ha kunskaperna och därmed också styrkan att säga stopp och belägg, så här kan vi inte göra. Vi ska vårda naturen åt svenska folket, inte designa den åt jägarkåren. De sa ingenting sådant, de bad Jägareförbundet tala om hur de skulle göra och agerade därefter. Det här gäller länsstyrelserna också. Dessa tjänstemän borde klä sig i säck och aska och skämmas hela vägen till uppsägningen. De är snuddande nära att ta priset här. Kan man verkligen hitta någon värre?
Olof Liberg då. Han är forskare. Vad har vi att bygga våra uppfattningar på? Kunskapen som vetenskapen förser oss med såklart.
De flesta människor har stor respekt för vetenskapen. Det lägger ett stort ansvar på de människor som kallas forskare. Inte alla klarar av att leva upp till det. Ofta på grund av pengar, många forskare får lägga större delen av sin tid till att ragga pengar, det är nedbrytande för ryggraden. Nu för tiden beställs det forskning av politiska och ekonomiska intressen. -Forska på att det här är bra så får du pengar. Även andra mer subtila påtryckningar finns. Forskare på SLU är ofta jägare. När de forskar på något vilt blir det med en jaktlig vinklig, här är pengarna från Jägareförbundet naturligtvis viktiga men också att de umgås med jägare, tänker jakt och har jaktintresset rinnande i blodådrorna.
Första gången jag hörde Olof Liberg var för många år sedan då han satt i en panel på ett varghatarmöte i Storå. Han var strikt neutral men mot slutet sade han med en viss hetta att om jägarkåren inte skärpte sig skulle de kunna förlora den ovanligt stora acceptans för jakt som finns i Sverige. Lite senare hörde jag honom i radio med äkta känsla berätta om sin fascination för vargen. Sedan dess har det bara gått utför. Liberg tycks numera ha ett behov av att “uppträda” och han vill vara älskad av alla. Omgiven av sina kollegor på jaktnästet Grimsö forskningsstation har han hela tiden fått trixa med sina fakta och göra märkliga tolkningar för att tillfredsställa sina jägarpolare. Samtidigt har han velat framstå som vargens vän, och som en objektiv forskare. Han har misslyckats i allt utom det första. Numera har han faktiskt sjunkit så lågt i sitt pladdrande, som inte bygger på några fakta från forskningen utan på vad han tror och tycker, att de värsta avarterna inom jägarkåren säger sig ha fått ett stort ökat förtroende för honom, och då är det riktigt illa.
När han nu efter sina tillrättalagda rapporter och pladdrande i media har fått en bred och samstämmig kritik från alla möjliga håll får han tydligen lite ågren och försöker få tillbaka lite trovärdighet genom att tala om att Carlgren visst har missuppfattat saker och ting. Klart att han gjort, de som haft någon kunskap att delge vår skakiga miljöminister har ju valt att gå i jägarnas ledband. Liberg har sålt ut all sin integritet, det är intellektuellt oärligt att låta sig presenteras som forskare och sedan säga saker som inte har stöd i ens forskning. Han har svängt sin långkappa efter vinden alltför många gånger, nu har den bara en sida kvar som kan skydda honom mot kölden i det dike där han har kört ner sig tillsammans med ett särintresse som tror sig äga skogens djur. Idiotin har kunnat hänvisa till forskningen.Skäms Liberg, det är ditt fel att det gick åt helvete!

Uppdatering: Det verkar som om Liberg tycker att han fått så mycket skäll så han nu vill försäkra sig om mer beröm från jägarkåren i alla fall, och verka vetenskaplig samtidigt. Om vi absolut ska hålla vargstammen på utrotningens gräns så kanske vi ska skjuta ännu fler!

Se, kejsaren är naken

Trodde jag var klar här idag men måste bara få dela med mig av detta blogginlägg. Det är det här jag skulle velat tala om för er.

Från Natur till Miljö till Klimat

Svenskarna sägs vara ett naturälskande folk. När Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten skulle ges ut på kinesiska fick översättaren problem. I boken blev någon vemodig vid åsynen av ett kalhygge, detta var tydligen omöjligt att förmedla till en kines. Skröna eller ej, vi är kanske extra naturälskande men som med så mycket annat så är vi tryggt förvissade om att någon annan tar hand om det.

Naturskyddsföreningen bildades för 100 år sedan, under den tid som gått sedan dess har medvetandet om att vi måste vara rädda om naturen sakta ökat.  Någon gång på vägen började man i stället att tala om miljön, allt hänger samman, vi måste bli miljömedvetna. Visst för all del, det ligger mycket i det men det blev väldigt mycket som inkluderades i detta miljötänkande. Miljön blev ett slagträ för politiska agendor och ordet anammades snart av diverse ekonomiska intressen. Produkter måste framställas som miljövänliga och gröna vare sig de var det eller ej. Skyddet av naturen talades det allt mindre om. Som med så mycket annat som diskuterats under en tid utgick medborgarna ifrån att problemen var uppmärksammade och nu hade givetvis politikerna sett till att allt sköttes på bästa vis. Ganska plötsligt övergick pratet och omtanken om miljön i något nytt, klimatet. Nu måste vi äta, sova, andas och leva klimatsmart. Annars går jorden under. Det är ganska hårda bud, men man har ju tagit ett politiskt beslut om detta. Gör som vi säger annars går jorden under.

Det finns olika sätt att förhålla sig till denna nya religion, man kan bli troende, man kan tycka att, tja låt dem tro, det är ju bra om vi skärper oss med utsläpp m.m. eller man kan ta avstånd, med risk att bli betraktad som inte bara en idiot utan en synnerligen ond och vämjelig sådan.  Till en början anslöt jag mig till alternativ två men insåg så småningom att följderna av klimathysterin var alltför förödande för den enskilda människan och för just naturen.

Der är svårt att utveckla tankar om hur makten agerar i sitt eget intresse av att styra utan att omedelbart stämplas som konspirationsteoretiker så jag avstår. Jag erkänner att jag inte har en aning om mekanismerna här, mycket sker säkert omedvetet. Jag håller mig till följderna så länge.

Några av klimatreligionens följder: Större delen av Sveriges skogsland ödeläggs för alltid av enorma vindkraftverk och de motorvägslika anläggningar som måste till för att få upp dem. Bara så ni vet, vindkraft är INTE en natur- miljö- eller ens klimatvänlig energiform. Det som finns kvar av skogen mellan snurrorna förvandlas till hypereffektiva energiproduktionsytor, markberedda, rotupptagna, gödslade “skogar” av främmande snabbväxande träslag. Vad detta betyder för djurlivets mångfald behöver jag väl inte gå in på.

Landsbygden kan helt avfolkas med gott samvete eftersom beställd forskning kommit fram till att ju tätare vi bor, desto klimatvänligare. Även parker och annat tjafs är av ondo och bör lämna plats för förtätning av städerna.  Här skulle jag väl lämna lite länkar till fakta som stöder vad jag påstår men det får bli en annan gång. Jag hade egentligen inte tänkt skriva om detta utan mer om hur Sveriges folk överlåtit hela bestämmandet över vår natur till ett par särintressen. skogsnäringen och jägarkåren. Jag borde gjort det istället och länkat till någon artikel om vargjakten, då hade jag väl i alla fall fått några som hållit med mig.  Men ärligt talat, det skiter jag i. Jag är gärna en ond och vämjelig idiot om jag kan göra aldrig så liten nytta och få någon att tänka efter.

Ännu finns det skogar kvar men snart kommer vi bara att kunna uppleva dem i några reservat, eller så får vi gå till någon naturfotograf och titta på vad som fanns en gång.

Det är det här som är problemet

Jag är en självgod typ som sällan imponeras av vad andra skriver men på Second Opinion tar Johanna Parikka Altenstedt upp en oerhört viktig sak kring hur journalistiken (inte) fungerar när det gäller frågor om jaktlobby och rovdjur. Tack!
LÄS!

Varför så upprörda plötsligt?

I går rusade en mobb ut och slaktade ett antal vargar. Detta har upprört en massa människor, bloggar, artiklar och åsikter om detta har hundratals kommentarer. De flesta är mycket upprörda över denna idiotiska slakt, och så tjafsar förstås en triumferande jägarpöbel emot.
Jag är upprörd över att alla dessa människor inte har brytt sig förut. Det här är en process som har pågått i åratal. Debatt, utredningar, riksdagsbeslut, regeringsdirektiv, Naturvårdsverkets fega medlöperi, allt har ändå skett inför öppna dörrar. Utom en del av knäsittandet mellan jägarförbundet och makthavarna förstås. Varför satte inte folk ner foten tidigare. Några har förstås kämpat på, en del sansat och kunnigt, andra med ganska korkade argument, men den stora massan har trots den öppna idiotin sovit sött. Skäms!
Apropå “parterna” i den här frågan, läste en djävulskt rolig och träffande beskrivning av dem på den här bloggen, själv tog jag inte åt mig för jag är ju så bra :)