Smutsigtmjöl

January 7, 2012

En kort stund av sinnesro

Filed under: Skogen — ylva @ 19:35

Häromdagen erkände jag för ett par vänner att en orsak förutom tidsbrist till att jag så sällan går ut i skogen numera antagligen är att jag mår dåligt av att det knappt inte finns ett vuxet träd kvar i hela trakten. Allt är nedhugget, och skulle man ändå hitta någon liten fin skogsplätt som finns kvar så mår man ännu sämre, eftersom man vet att den snart kommer att vara skövlad.
I dag tog vi i alla fall oss samman och åkte upp till vårt ställe några mil upp i skogen. Det var inte mer snö än att man ändå kunde ta sig fram med fyrhjulsdriften. Dock hade vi som några korkade stadsbor glömt ta med oss såg. Det första nedblåsta trädet var litet nog att släpa undan men vid det andra var det stopp så vi åkte runt en annan väg för att gå några kilometer på en 400-årig skogsväg till torpet. En väg som de första nybyggarna skapade men som i dag man långa sträckor inte ens kan ana, över ett stort hygge är den helt borta. En kort sträcka längst en rasbrant är den dock tydlig och helt enkelt underbar. Eftersom det faktiskt finns lite träd kvar den första biten så har vi oroat oss för stället, släpat upp länsantikvarien och skogsstyrelsefolk som bägge, när de väl fått veta vad de gick på, (något som egentligen är deras jobb att hålla reda på) blev ganska entusiastiska och skulle göra något för att skydda. Det var länge sedan.
Av någon konstig anledning såg vi ingenting på ditvägen men på vandringen hem la vi märke till dem. Snitslar som markerade att här skulle skogsmaskinerna köras, precis följandes vägen från 1600-talet, och, fullkomligt absurt, dessa plastremsor med den fantastiska texten “kulturmiljöhänsyn”. Den “kulturmiljö” som skulle skyddas befanns efter lite letande vara några av alla dessa tusentals kolbottnar från 40-talet – samtidigt som man ska massakrera en kulturlämning från de allra första människor som bröt den bygd som skogsbolagen nu stulit och förgör.
Kanske kommer ännu en fantastisk spillra skog vara borta på måndag men det ska inte få ske i tysthet. Den här gången kan myndigheten inte ens skylla på att de inte hade kunskap. Den har vi kunnat ge dem men det är svårare att ge tjänstemän det de mest behöver, en ryggrad.
Jag är glad att vi glömde ta såg med oss så att vi tog den här vägen. Och jag är tacksam över vad det nu var som förblindade vår syn i början på vår vandring så att vi ändå fick en stunds sinnesro i skogen.

December 31, 2011

Gott Nytt År

Filed under: Allmänt trams,Skogen — ylva @ 20:01

Tvåtusenelva var skogens år. Året som börjar i morgon har av FN:s generalsekreterare utropats till kooperationens år, stackars världens kooperativ säger jag bara, med tanke på hur skogen har haft det under sitt år.
Jag återkommer till ämnet snart. Hoppas jag i alla fall, jag har märkt att jag sällan gör det när jag säger det. Kanske något att ta som ett nyårslöfte. Att göra som jag säger, att avsluta saker.
Jag brukar aldrig ge några nyårslöften, eller ens ha några uttalade föresatser för det nya året eftersom min erfarenhet säger mig att jag ändå inte håller dem men det är en ganska tråkig inställning så i år tror jag att jag ska skriva ner en hel hög. Det är inte så mycket jag måste sluta med, men desto mer jag måste börja med. Fast den där listan skriver jag i morgon, och överst på den ska stå att jag inte ska skjuta upp saker till morgondagen. Och så att jag inte ska skriva meningslösa tramsinlägg här.
Jag ville bara önska min omvärld ett Gott Nytt År!
Och be er att så här den sista dagen på skogens år i alla fall gå till Skydda Skogen och bli medlemmar

December 3, 2011

Mer om censur

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 16:12

Radioprogrammet Publicerat tog i dag upp fallet med Johannes Ekmans censurerade krönika. Mycket bra och belysande, överkom er motvilja mot länkklickande och lyssna på programmet i P1, om inte annat så för att höra Lars Gustafssons kommentarer.
Om jag säger att censuren beror direkt på att regeringen inte vill ha några störningar i plundrandet av skogen så tycker majoriteten av svenskarna att jag ska ta på mig någons slags foliehatt men det gör jag inte för tyvärr är det så.

November 29, 2011

Ekots motto – hör inget, se inget, och framför allt, säg inget

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 20:13

I dag presenterades i bl.a. GP och SvD en av de undersökningar som mäter folks “förtroende” för politiker, media, myndigheter och företag. I topp ligger Sveriges Radio som 77% av befolkningen sägs ha förtroende för. Man kan undra varför, antagligen vill vi desperat kunna känna förtroende för någonting i alla fall.
Även jag låter mig luras att tro att det är bättre än det är för det mesta, ändå har jag till slut tvingats inse att Sveriges Radio P1 inte är ett dugg mer sanningssägare än andra och det är faktiskt sanningen som media ska presentera för oss.
Vetenskapsradion hade jag länge ett visst förtroende för, ett samtal med deras producent Johan Bergendorf smulade sönder det för gott.
“Naturmorgon” på lördagsmorgnarna,det enda program som ska stå på naturens sida är så genommesigt att det bara gör skada. Det stod till slut klart för mig när jag hörde ett inslag med en expert på några växter, eller om det var svampar, som började berätta om hur de försvann i rasande takt på grund av skogsbruket. Hon blev omedelbart avbruten av programledaren som bara ville lalla på om ofarliga ämnen.
I går fick mitt förtroende för media sig en slutgiltig(?) knäck när jag via Lars Gustafssons blogg fick veta att Ekot vägrat sin mångåriga krönikör Johannes Ekman att läsa upp en sansad och sann text om svenskt skogsbruk. Du kan läsa den här på Lars Gustafssons blogg och själv ställa dig frågan, varför?
Litar du på svensk media när detta censureras?

November 28, 2011

“Fastigheter är ett finansiellt instrument”

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 22:35

Alla människor på jorden måste existera, leva och arbeta på någons mark, oftast på någon annans. Vad vi gör med den bit land vi äger påverkar långt utöver våra rågångar.
Jag är glad att man kan äga mark, det är det absolut värdefullaste en människa kan ha men det är inte en ägodel som vilken ägodel som helst och kan inte behandlas som en sådan. Därför är de tankar som framförs i SvD av “miljöjuristen” Gunnilla Sellberg egentligen bara ett skrämmande irrelevant svammel.
Skrämmande därför att det är den politiska trenden nu och irrelevant därför att den egentligen inte handlar om allemansrätten.
Myndighetsmissbruk och idiotiska regler gör mig lika förbannad som skribenten, (utan att jag får betalt dessutom) men striden om allemanrätten handlar inte om att enskilda personer ska tvingas ha vandringsleder över tomten utan om att de stora skogsbolagen inte vill störas av människor som ser andra värden där de bara ser nästa kvartalsrapport.
I dag skövlas vår svenska skog året runt dygnet runt med ett så förödande resultat att det inte ens är tragikomiskt att höra argument om att allmansrätten ger “skador på marken“. Det är så sjukt absurt så det tycks gå utanför människornas fattningsförmåga.
Och nej, fastigheter är inte ett finansiellt instrument, det är något helt annat.

August 23, 2011

Industrizon – understatement

Filed under: Skogen — Tags: , — ylva @ 20:14

“Erlandssons industrizon” i stället för “Skogsriket” , tja Tommy Hammarström på Expressen kan säga sanningen han också ibland även om han vanligtvis tassar försiktigt, ständigt med ett älgjägarperspektiv på naturen. Men till och med jägarna börjar tröttna på skogsskövlingen. Tänk om Jägareförbundet ägnade lika mycket energi åt att se till att det fanns några njutbara jaktmarker kvar som de gör på att nästanutrota rovdjur. Det är bara det att de då måste stöta sig med skogsbolagen, markägarna som tillhandahåller jaktmarken och det går ju inte. Minister Erlandsson som i rovdjursfrågor helt och hållet styrs från Jägareförbundet kanske också skulle bli lite syrak om han skulle störas i sina floskelspäckade vansinnesvisioner.
Här hemma på min lilla korta skogsväg har nu timmerbilarna gått i skytteltrafik i två månaders tid, för att köra ut “gallrat” virke. Det är inget annat än en regelvidrig avverkning, av ungträd.

July 24, 2011

Det dansar åt helvete med det mesta

Filed under: Allmänt trams,Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 20:16

Jag har varit på lite konstigt humör de senaste dagarna. Det kan väl närmast sammanfattas som olika varianter av dåligt dito och senaste halvtimmen har det slagit över från deppigt till djäkligt ilsket. Det räcker ju att öppna en tidning eller höra en minut på radio för att bli tvärförbannad.
Jag trodde nog att jag skulle kunna hålla mig ifrån allas favoritältningsämne i dagarna, den norska tragedin. Sedan råkar jag höra något på radion om att polisen ursäktar sig för att det tog så lång tid att ta sig till ön men att det tar ett tag att få till en skyddsutrustad insatsstyrka och så måste de vänta för det fanns ingen båt när de kom till hamnen!
Det var det djävligaste jag hört, att den svenska polisen är ett skämt visste jag men den norska! Norge är ett land av öar, fjordar och berg och till skillnad mot Sverige så bor det folk överallt på de mest otillgängliga platser. Alla poliser borde väl stå med ena foten i en snabb båt och den andra i en utryckningshelikopter med all utrustning ombord. Hur lång tid tar det att ta på sig en väst och en hjälm? Var det svårt att fatta när människor ringde och sa att det går en galning här och mejar ner oss med k-pist, några få mil från Oslo. Usch! Polisen, ytterst justitieministern är säker ansvarig för minst 50 mördade ungdomars liv. Idioter! Och vad diskuterar man? Jo hur man ska kunna skydda sig mot enstaka dårar. Sorry folks, det kan man inte och ju mer man försöker ju vidrigare samhälle skapar man som i sin tur föder fler dårar.
Men när vi nu ändå har stater med polis så tycker jag att den gärna får fungera, det kan faktiskt bidra till den där efterlängtade tryggheten.

Och det finns fler idioter, på alla nivåer, och media spelar med “Att dansa natur med My Rådmark – en häftig upplevelse på idiotnivån” Oj det blev vistt fel på citatet, de två sista orden är mina.
Jag brukar inte ens lyfta på ögonbrynet åt sådant här trams men ibland får man nog. Vad är det för fel på folk? Är de inte kapabla att leva?
“Doften av den våta mossan, forsen i Lärkesån när vattnet rusar utför stenarna, vinden i tallkronorna. Dansen ute i skogen ger väldigt mycket tycker dagens nio deltagare, däribland Linda Jonsson.
– Det är kombinationen, kontakten med andning, naturen, varandra och gemenskapen, förklarar hon.
– Det känns ursprungligt, att komma bort från huvudet och klättra ned i kroppen, det är skönt att få balans”

Ni skiter väl i naturen allihopa! Antagligen klarar ni inte av att ta på er ett par stövlar och gå ut och se er omkring och känna dofterna på egen hand.
Jag tvivlar i och för sig inte på att att man kan få lust att dansa lite i naturen, att det kan vara kul att fåna sig med några kompisar, visst, och ingenting är mer avstressande och skönt än att bara vistas i skogen.
Men vad är folk för fårskallar som ska göra allt i flock, som inte ser världen omkring sig med egna ögon, som ska ledas och upplysas om att de har en upplevelse.
Men varför upprörs jag över allt förbannat mumbo-jumbo-skojeri egentligen?
Ja varför, kanske för att om människor tänkte och levde själva kanske de skulle lägga sina krafter på att se till att det finns någon skog kvar att dansa i också.
“Dansen ingår som ett av många arrangemang i projektet ”Naturreservaten – en konstnärlig hyllning”. Förra gången var de i Stadsskogen, och ”dansade jord och träd”, som My säger.
– I dag har vi dansat vatten, vind och stenar, förklarar hon.”

Utan att närmare ha kollat upp saken antar jag att länsstyrelsen står bakom och betalar fjollan/charlatanen. Men länsstyrelsen har, liksom skogsstyrelsen och andra tillsynsmyndigheter fått dra ner på sin personal så att det inte finns en enda! människa som tittar till vattennivåerna i sjösystemen eller kontrollerar avverkningarna i mina trakter. Inte en. Men dansa natur det tycker de är viktigt.
“Tanken var att dansen skulle ha varit på naturreservatet Erikaberget i Nyhyttan. Men det visade sig vara så högt och långt att gå ända dit upp att My valde att flytta det”
Ja det är klart, det får vara någon måtta på naturupplevelserna, man kan ju smutsa ner dansskorna.

July 21, 2011

Mylta

Filed under: Allmänt trams,Skogen — ylva @ 20:59

Så här års försöker jag hinna ta mig ut på någon myr och titta efter hjortron. Det här är Bergslagen och inte Norrland så inte brukar det lysa gult direkt. Ett dåligt år hittar jag några bär och ett bra år några deciliter. Så är jag också en ganska dålig plockare.
I kväll stack jag ner till min favoritmosse och kollade. Det såg ganska lovande ut direkt och sedan blev det bara bättre. Det är nog första gången som jag fått sluta plocka för att kärlet blivit full. Då måste jag väl erkänna att det inte är en tiolitershink jag knallar ut med direkt utan en sådan där liten plastburk som man kan köpa 1,5 kg sylt i. Men den blev full och det lyste fortfarande gult här och där. Mogna var de också. Mums.

July 15, 2011

Avundsjukevapnet

Filed under: Allmänt trams,Skogen — ylva @ 20:02

I dag var det mer debatt om allemansrätten, i radions Studio1. Dålig argumentering, dålig journalistinsats och så lite mannen på gatan-tyckande. Jag brukar av ren stönighet inte hålla med om att den Svenska avundsjukan existerar, men den tycks ju fungera utmärkt som argument för vad som helst.
Man ska alltså inte få tjäna pengar på någon annans mark utan att göra upp med markägaren. Så:
Om man fotograferar en vacker skog – får man inte sälja bilden!
Om man tar massa foton för att göra en bok om ett helt land – oj vad många markägare man måste muta!
Om man skriver en bok som utspelar sig någonstans där författaren varit och hämtat inspiration – Fy!
Biologen som inhämtat kunskaper i skogen som han numera lever på – procent av lönen till markägaren tack!
Biologen har kanske hämtat sina kunskaper ur böcker – aj, aj, aj, den som skrivit de böckerna har säkert vistats i markerna för sin försörjning!

July 14, 2011

Mer om “rättigheter”

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 19:56

Debatten om allemansrätten fortsätter i SvD, Tryggve Hedtjärn som pysslar med ekoturism och Östen Lundberg, en markägare av den typ som man så väl känner igen efter att ha följt med i rovdjursgrälandet ett tag. Alltså den som säger, jag ÄGER, jag bestämmer över liv och död på MIN mark. Sådana typer tycks ha blivit riktigt rumsrena, det är väl “tidsandan”.
Förresten förstår jag fortfarande inte vad pengatjänande eller organisation har med någonting att göra
Det är absurt att tala om äganderätt när det gäller mark som om det var vilken “pryl” som helst. Mark är helt enkelt en del av vår gemensamma jord och en del människor är så lyckligt lottade att de har en egen plätt att vårda. Eller tyvärr vanvårda i allt för många fall. Skogsbolag och privata skogsägare håller just nu på med en skövling utan motstycke som ger irreparabla skador på marken och förvandlar vår natur till sterila plantager. Att vi med den verkligheten har en miljöminister som talar om “skador” som bärplockare och turistföretag kan åstadkomma är fullkomligt horribelt och det som borde diskuteras. Ekoturism-företag är ett litet hopp i mörkret om de kan ge några fler människor en känsla för vår natur. Är det det som markägarna är rädda för?

July 12, 2011

äganderätten – helig när det passar

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 18:23

Det har förhoppningsvis inte (fast ändå troligen) undgått er att allemansrätten är under attack. Det är den numera så omhuldade äganderätten som ställs mot pöbelns allemansrätt. Den perfekta angreppspunkten är att ingen ska få tjäna pengar på någon annans mark och sättet att få menighetens medhåll är att använda sig av utvecklingen på bärplockarfronten.
Alla har hört talas om stackars utländska bärplockare och de onda skurkar som tjänar grova pengar på att skicka ut dem i skogen. Jag pratade med en icke markägande man som hävdade att det var självklart att man inte skulle kunna tjäna pengar på någon annans mark just med hänvisning till detta. Alla andra exempel jag tog upp där man faktiskt också kunde tjäna pengar på annans mark tyckte han var helt ok men fortfarande var han övertygad om att det var just detta med pengatjänandet som var fel, så var det bara.
På något vis låter det “rätt”.
Argumenten som LRF med flera använder sig av är att de som nyttjar naturen skadar träd och annan växtlighet, sliter på marken och skräpar ner. I de fall detta är sant, och det är säkert många, så begås brott redan med nuvarande lagstiftning och dessa kan beivras. Det behövs inte några nya lagar och det vet man naturligtvis.
Ändå säger vår s.k. miljöminister att “-I dag är det möjligt för kommersiella verksamheter att utnyttja andras marker och slita ner naturen, utan att vare sig betala eller ta konsekvenserna. Inte bara en stor lögn utan också ett horribelt myggjagande medan de skogsskövlande kamelerna skyddas trots att de begår ständiga lagbrott.
Så varför denna debatt nu? Inser man sent om sider att naturturism kommer att bli stort och ser möjlighet till arbetsfria inkomster? Finns det andra orsaker till att inte vilja ha folk i naturen? Är det ren illvilja hos Göran Persson, Eskil Erlandsson och andra godsherrepolitiker? Vad det än är så kommer det inte att stanna vid några begränsningar för bärplockande om inte de här tankarna stoppas omedelbart.

Ja, äganderätten bör vara stark, ändå är den inskränkt på otaliga onödiga idiotiska sätt. Du får inte göra vad du vill med upphovsrättsskyddade saker du köpt för dyra pengar och du får inte sätta fönster på din egen veranda utan att fråga om lov för att ta några små exempel.
När det gäller mark måste man se på äganderätt på ett helt annat sätt än vad man kan göra med andra saker. Det är inte så att jag tycker att man inte ska få äga mark. Tvärtom anser jag att mark egentligen är det enda som är värt att äga. Jag inbillar mig att en egen plätt på jorden är det viktigaste som finns näst efter kärlek, och till skillnad från det senare så kan man alltså köpa det förra. Om man är lyckligt lottad vill säga, inte ens i den bästa av världsordningar kommer alla människor att kunna äga mark. Bland annat denna avgrundsdjupa orättvisa och det faktum att vi ändå alla måste existera på någons mark skiljer markägande från allt annat ägande.

July 9, 2011

Landsbygdens största problem

Vår s.k. miljöminister har bjudit in folk från EU-kommissionen i ett desperat försök att försvara landets jakt på varg. De skickades ut i verkligheten, d.v.s. till rovdjurshatande fäbodbrukare/bidragstagare i Gävleborg. Arbetarbladet skriver och det gör även Jakt och Jägare men en sådan skittidning länkar jag inte till trots att vi där får reda på så intressanta fakta som att när rovdjuren skrämt upp fjällkorna blir dessa livsfarliga för människor. Och så denna slutsats:
“Ett för högt rovdjurstryck kan vara droppen som gör att bägaren rinner över och människor ger upp och lämnar landsbygden.”
Jo men visst!
Det är klart att vi står ut med att man plockar ner alla teleledningar och ersätter med ickefungerande mobiltelefoni så vi blir helt isolerade. Och vad ska vi väl med bredband till, vi kan säkert driva företag ändå.
Och att det på nåder går en buss om dagen till centralorten medan bensinpriserna rusar i höjden gör väl inget Det finns förresten ändå inga bensinmackar och småvägarna är mer hål än vägar. Järnvägen rustas visserligen för jättesummor men bara för att köra ut skogen, persontrafiken läggs ner, men det kan vi väl stå ut med.Och affärer i byarna, vad ska vi egentligen med det till, det lockar oss ju bara att göra av med pengar.
Några timmars skolväg för småbarnen måste de kunna tåla.
En distriktssköterska i byn är ju ändå rena rama stenåldern och centralisering till någon avlägsen storstad av akutvård, BB och specialistvård är kanon, då slipper vi springa till doktorn jämt.
Att precis all skog försvinner och ersätts av sönderkörda kalhyggen där man riskerar att trilla ner i ett hjulspår och drunkna om man är dum nog att lämna sin egen gård, det gör väl inget. Vi är så tacksamma att få bidra med lite “miljövänlig bioenergi”. Och tänk så fin utsikt vi får utan alla dessa skymmande träd.
Fast just ja, utsikten kommer snart bestå av gigantiska snurrande industrilandskap som tömmer våra plånböcker och kräver utbyggnad av all möjlig vattenkraft.
Men “Rovdjurstryck” och ilskna fjällkor, nej då tror jag vi ger upp och flyttar till stan!

July 8, 2011

Året runt dygnet runt var det ja

Filed under: Politik och samhälle,Skogen — ylva @ 19:09

Jag brukar försöka få folk att förstå att det pågår en skogsskövling utan like i vårt land. Att det inte är “hållbart” (hyckleriets favoritmodeord) varken ekonomiskt, biologiskt eller mänskligt. För att ge verklighetsokunniga människor med bekväma skygglappar en bild av vad som händer berättar jag att detta pågår året runt, dygnet runt!
I natt vaknade jag av att något hiskeligt bullrande och skramlade passerade uppåt skogen. Klockan var tre på morgonen. Jag visste ju redan att de nu är och härjar i skogen ovanför mig, “bara” gallring visserligen, men fick ändå för mig att ta fyrhjulingen och åka upp och kolla vad som händer. Det visade sig vara en vanlig timmerbil som redan hunnit vända, ta ett lass och åka till nästa hög. När föraren klev ur där gick jag för att prata med honom, sa något, alls inte aggressivt, om att de kör dygnet runt. Jag hann inte avsluta meningen innan han säger, nästan mekaniskt “-Jag kan inte göra något, prata med Stora, jag är bara hitskickad, jag kan inte göra något”. Så vänder han mig ryggen och jobbar vidare.
Jag tar en vända och tittar i den sönderkörda skogen och när föraren är klar med lastningen och går ur hytten och surrar försöker jag igen och lyckas i alla fall få honom att berätta att han är anställd, inte av Stora Enso naturligtvis, utan av någon stackars entreprenör som måste låta sina bilar gå i treskift för att få det att gå ihop.
“-Det är ett jobb, jag måste leva” säger han på ett sätt som avslöjar att han, liksom de flesta andra i branschen är medvetna om att de sågar på den gren de sitter på och inte mår bra av den vetskapen.
Så fort han är klar säger han, “-Jag måste åka, annars får jag stå i kö”
Detta mitt i natten, mitt i skogen. Förstår ni med vilken takt skövlingen går?

« Newer PostsOlder Posts »

Powered by WordPress