Var det allt hon hade?

I onsdags publicerades ett antal debattartiklar i DN som svar på artikelserien om skogen.
I en kommentar på denna blogg spådde Daniel att Skogsstyrelsens Monika Stridsman skulle komma med “ett försvarstal utan dess like”.
Ett-noll till honom, ty det hon kom med liknade verkligen inget annat, det var totalt innehållslöst.
Det är mycket av det vanliga innehållslösa konsensusblajet. Jag har sagt det förut, jag hatar samsyn.

Låt mig säga att vi från Skogsstyrelsens sida självklart uppskattar en granskning och diskussion av skogspolitikens tillämpning och vår roll. Att låta åsikter brytas mot varandra är ett sätt att flytta fram positionerna och öka tydligheten.

Vårt uppdrag här är klart formulerat: Vi ska samverka med näringen för att nå ett bättre resultat i miljöfrågorna. Vi utarbetar nu tydligare uppföljningsmetoder för bättre samsyn om hur resultaten ska tolkas.

Projektet ”Dialog om miljöhänsyn” syftar bland annat till att skapa en gemensam målbild inom sektorn för vad som är god miljöhänsyn. Mycket återstår, men vi tycker oss vara på god väg.

Ord som “självklart” och “naturligtvis” är flitigt förekommande. Dem ska man se upp med i en debattartikel, de betyder i allmänhet “vi kan inte på något sätt visa att det är så här, alltså säger vi bara att det naturligtvis är det.”

Och naturligtvis är vi självkritiska. Vi arbetar hela tiden med att förbättra det som i dag inte fungerar optimalt.

Den oheliga allians med skogsnäringen som Skogsstyrelsen anklags för i artikeln ”Skogens maffia” finns naturligtvis inte.

Stridsman gör några tama försök att debattera också.

..argumentationen är ensidig, behäftad med sakfel och i långa stycken felriktad.

Ensidig? Zaremba har lyft fram ett perspektiv som hittills inte har haft några talesmän alls i debatten – människans. Men ensidig kan man inte kalla hans text, tvärtom lyckas han göra komplexiteten begriplig. Att han sedan inte pliktskyldigast rapporterat att det lämnas si eller så många högstubbar (hänsyn!) på hyggena retar även andra trampade-på-tårna grupper.
Behäftad med sakfel då?
Det är nog svårt att skriva fem långa artiklar om ett ämne som skogen utan att råka få med något fel. Ändå lyckas inte Stridsman komma med ett enda sant exempel. Det som hon lyfter som ett hemskt sakfel är detta:

”Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen” hävdas det. Sedan följer en fantasifull fiktiv rättegång kring fallet Harald Holmberg utanför Lycksele.

Jag kan sträcka mig så långt som till att hålla med om att det kanske inte sägs väldigt tydligt att det inte alltid är kalhygge som påbjuds. Dock var det så i det här fallet och den “fantasifulla” rättegången var utomordentligt väl motiverad att ta med i artikeln eftersom åtalet lades ner just för att förhindra att alla dessa vittnesmål till Harald Holmbergs fördel framfördes. Nu fick de ändå komma fram i offentligheten.

I en artikel hävdas att Skogsstyrelsens tillstånd för avverkning inte kan överklagas.

Ovanstående var riktigt lustigt ty hon fortsätter

Men en avverkningsanmälan är just en anmälan, som markägaren enligt skogsvårdslagen är skyldig att göra.

blaj, blaj och sedan

Det finns alltså inget beslut som kan överklagas såvida vi inte har hört av oss.

Ja just det, det var det Zaremba skrev vilket Stridsman klagar på och sedan bekräftar.

I långa stycken felriktad?
Ojojoj, där ömmade det i tårna.
Den kritik som riktats mot skogsstyrelsen är riktad mot dem, kritik mot minister Eskil är just kritik mot honom, kritik mot skogsbolag är kritik riktad mot dem o.s.v.
Felet tycks alltså vara att det överhuvudtaget har riktats kritik mot Skogsstyrelsen.
Om det nu är så att denna myndighet är så hjälplös och offer för dåliga politiska beslut så vore ju denna artikelserie ett utmärkt tillfälle för Stridsman att haka på och ställa krav på regeringen. “Vi kan inte sköta vårt jobb, vi kräver bättre resurser, mera folk, skarpare direktiv” etc.
Men nej då, i stället lugnar man oss med

Vi har en policy för hyggesfritt skogsbruk som slår fast att det bör öka.

Men så skönt, då kan vi känna oss lika trygga som efter att ha läst skogsvårdslagens intentioner:

“Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas”

Då så!
PS.
Jag kan inte undanhålla er som inte orkat läsa debattartikeln följande höjdare från den lydiga generaldirektörskan.

Att misstänkliggöra Skogsstyrelsen för att vi talar med näringen är som att ställa en båt till svars för att den är omgiven av vatten.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *