Om min märkliga motvilja mot veganism

Måste man verkligen kunna motivera alla sina åsikter? Kan man inte bara få tycka någonting rätt upp och ner.
Nej då, inte jag inte, vilket är rätt åt mig eftersom jag gärna avkräver någorlunda välformulerade motiv av andra när de kommer med alla sina dumheter.
Så nu till mina egna dumheter. Jag har uttalat motvilja mot att personer i min närhet blivit veganer och nu måste jag försöka finna mina egna motiv. Till att börja med kan jag konstatera att de är till 100% själviska, fast det vore ju bra om jag på vägen kan konstruera några fungerande altruistiska käftsmällar också.
En av de mest grundläggande sakerna i den mänskliga samvaron är att dela en måltid. Om man inte erbjuder både främlingar och vänner en plats vid brasan och bryter sitt bröd med dem är man man en skitstövel.
Varför tror ni att det ska bjudas på fika i stugorna titt som tätt? För att folk är så väldigt sugna på kaffe och fåniga kakor vid just de tillfällena? Nej knappast, det är, lite olika beroende på relationen med gästerna, en orsak att sätta sig ner och känna av varandra, och att allt efter läggning och förmåga, diskutera viktiga frågor eller skvallra om grannarna, och inte minst att faktiskt få ge en annan människa något, om det så bara är en kopp välbryggt kaffe och lite god rabarberpaj. Helst vill man man dela upplevelsen också. Att känna samma smaker, att tala om maten och kanske ge eller få lite uppskattning för den är också något som bidrar till existensmaximum.
Alla människor kan och vill inte äta allting. Sjukdomar, allergier och olika smak sätter stopp för det. Därtill kommer att en del gör mer eller mindre genomtänkta val att avstå från viss mat.
Som att bli vegan.
Ur djurskyddsperspektiv är det förståeligt att man inte vill äta ägg, de produceras oftast på ett ganska vidrigt sätt. Det finns alternativ dock.
Mjölkkor har det generellt lite bättre men många har avlats till att bli vandrande mjölkmaskiner som knappt kan gå ut utan att skada sig. Det behöver inte vara så.
Vad gäller fisk så var det förr bara sportfiskare som på något plan såg dem som individer, nu har visst forskningen tillskrivit dem betydligt större förmåga att känna smärta och tänka än tidigare. Mer lika oss alltså, och som all djurvänlighet egentligen bara handlar om igenkänning med vår egen art så blir det inte lika problemfritt att ösa upp dem en masse och låta dem sakta kvävas på däck.
Är detta bra argument för att bli vegan alltså. Njae.
Om de som har synpunkter på hur maten produceras blir veganer och helt avstår från ovan nämnda livsmedel så skapas ingen efterfrågan på bättre producerade sådana.
Inte särskilt djurvänligt alltså men bra för ens egen självgodhet.
Är det hälsosamt att vara vegan? Man blir naturligtvis mer medveten om, och lägger stor omsorg vid vad man stoppar i sig. Bra på ett sätt.
Vad får man i sig då, eller snarare vad får man inte i sig? D-vitamin t.ex. viktig för att slippa benskörhet, cancer, alzheimer, depression och en massa annat elände. Det kan man halva året se sig i månen efter då man inte kan få den från solen eller från den enda födan som återstår efter att man ratat animaliskt fett. Kantareller alltså, (men kantareller ska stekas i smör och gärna stuvas med grädde) En del tar då till kosttillskott. Nu har vi hamnat i en av de värsta skojeribranscherna som finns. Lycka till att inte bli grundlurad både på pengar och innehåll.
För oss som inte bor runt hörnet till en välsorterad grönsakshandel kan en vegankost grunda sig rätt mycket på kikärtor, bönor och andra trista saker – på burk. Dagens larmrapport handlar om att konservburkar är en viktig källa till det hormonliknande ämnet bisfenol A. Det finns många aspekter på det här med vad som är hälsosamt och inte
Hur hälsosamt är det mentalt sett? Den ständiga kollen på vad man kan äta och ratandet av majoriteten av födämnen. Psykiatern David Eberhard menade i sin bok “Trygghetsnarkomanernas land” att unga människor var så ängsliga att de inte tordes äta vanlig mat utan blev vegetarianer av någon slags rädsla. Det håller jag inte med om, däremot kan det nog hos en del utvecklas en besatthet kring maten som inte är så mentalt hälsosam.
Tillkrånglandet av något normalt så enkelt som att äta tar naturligtvis tid och energi från annat. Tid som man kunnat lägga på att förbättra djurhållningen i landet, utveckla sin visdom eller skaffa körkort för att ta några exempel ur luften.
När nu ändå en liten del av befolkningen är veganer så måste restauranger och konferensanläggningar ha en beredskap för att tillgodose deras krav. Det betyder att en hel del havremjölk, sojaglass och andra konstiga varor slängs bort, med en massa negativa följder för det ena och det andra.
Riktigt kortfattat så är jag väl bara sur för att jag inte kan bjuda på någon mat längre. Mat utan smör, suck!

Trackbacks & Pingbacks 2

  1. From Jag är inte självisk! | Maniqueen of Depression on 04 Jun 2012 at 20:00

    [...] svärmor Ylva publicerade idag ett blogginlägg om veganism. Det är inlägget är tänkt som ett svar till [...]

  2. From Min fästman gästbloggar! | Maniqueen of Depression on 05 Jun 2012 at 18:45

    [...] min fästman har skrivit ett svar till Ylva. Här kommer det:  Argument 1: Det är fel att vara vegan eftersom det är svårare att fika [...]

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *