Tack alla foliehattar

Jag har getts anledning att tänka på foliehattarna. De som vågar påstå att den etablerade sanningen möjligen inte är så sann. Ibland har de helt rätt, ibland lite rätt och ibland är de helt ute och cyklar.
Oavsett vilket så är de samhällets viktigaste medborgare, några måste skaka om vår trygga tillit till politiker, statistik och rådande vetenskaplig konsensus (Konsensus och samsyn, de djävligaste ord jag vet). Samhället är betydligt mer ruttet än vad kloka och sansade medborgare tror, och lite mindre ruttet än vad somliga foliehattar tror, men det är den första gruppen som är farligast för oss alla.
Det räcker att vara det minsta insatt i något ämne för att se hur skrämmande illa det handhas politiskt och medialt. Eller att överhuvudtaget fundera lite extra på vad vi hör och läser.
Om man i något sammanhang framför att officiell statistik inte är korrekt så hänförs man ganska omgående till foliehattarnas skrå. Om man kan läsa en artikel i Ludvika Tidning om hur skottskadorna ökat och ett stycke där berättar om en läkare på ett sjukhus i Malmö som kollat upp inkomna skottskador där ordentligt och konstaterat 29 stycken vilket är – konstateras i en bisats utan vidare reflektion – dubbelt så många som den officiella statistiken, så får man absolut inte göra reflektionen att det blir en väldigt stor diskrepans om liknande skillnader finns även i resten av statistiken. För så får man ju inte tänka, då är man ju foliehattsfarozonen direkt.
Fast jag är hellre foliehatt än idiot, det senare är jag tyvärr bevisligen när jag låter min kära rost-och-röd stå kvar under tonvis med hotande is fast det ska bli varmt.

Brutalt värre
Fast de kan vara vackra också.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *