Från jaktvän till jakthatare på fyra minuter

Min mor som var född 1914 rökte i hela sitt vuxna liv. Det var liksom bara hälsosamt och sportigt när hon började, lite vågat kanske, av en kvinna. I cirka trettio års tid fimpade hon sina cigaretter på kaffefatet där de bildade en härlig stinkande sörja.
Men så plötsligt en dag såg hon hur äckligt det var och fimpade aldrig någonsin mer på sitt fat. Det var väl vad man kallar en aha-upplevelse och nyligen hade jag också en sådan.
Även om jag ofta skrivit om jägarmaffian och kritiserat jägarförbunden så har jag inte haft något emot jakt. Även om jag inte kunnat förstå att någon vill jaga rovdjur så har jag i alla fall accepterat björnjakt. Vi har gott om björn på sina håll och det är ett potentiellt farligt djur även om just den skandinaviska björnen är extra skygg och fredlig av sig.
Men vad är egentligen björnjakt i dag? Hur går den till? Vilka djur dödas och vilka människor är det som dödar?
Visst har jag läst i dags- och jakt-press lagom osmakliga artiklar om hjältedåden men de har aldrig nått fram till mitt hjärta (eller hjärnan är det ju egentligen men jag vill vara lite poetisk här). Inte förr än i lördags då en vän högläste för mig ur Jaktjournalen.

Redan från början var planen att Peder Egnell skulle få skjuta och Rasmus skulle sköta filmkameran.
När de smög fram försiktigt mot ståndskallet upptäckte de att björnen krupit in mellan några klippblock.
– Det blev svårt att komma åt björnen med ett säkert skott. Oryx attackerade hela tiden och björnen svarade med mottattacker. Men till slut gjorde björnen ett utfall som fick Oryx att backa lite mer än tidigare och då kunde Peder skjuta björnen, samtidigt som jag filmade, en jäkligt häftig upplevelse, berättar Rasmus.

“-Det är ju en lek för dem, det är en djävla lek” säger min kompis och då ser jag det plötsligt klart för mig. Lika plötsligt som min mor insåg att fimpandet var äckligt inser jag hur sjuk och motbjudande björnjakten är och vilka obehagliga människor det är som ägnar sig åt den och annan rovdjursjakt.

Jag har nog levt på en lögn, jag har gått och sagt att jag mycket väl kan tänka mig att jaga, jag äter ju kött. Men kan jag det, kan jag skicka iväg en dödande kula i ett vilt djur? Antagligen inte men ännu tycker jag att det är ok att jaga vissa djur för köttets skull, om man gör det så bra som möjligt.
Det finns alla sorters folk som jagar älg. Det finns bara en sorts folk som jagar björn, och det är ingen trevlig sort.
Det finns “björnpooler”, yrkesjägare och särskilda “björnjägare” som drar omkring mellan länen, även Norrmän kommer hit och dödar våra björnar. Våra, dina och mina björnar, men mest sina egna för ingen äger det vilda. Vi kan beskatta en del djurstammar om det finns en bra orsak. Det finns ingen orsak att jaga björn på det här sättet.
Björnjakt går till så här. Några självutnämnda machotyper åker bil på skogsvägarna, ser en färsk björnskit och släpper sina hundar på spåret. Björnen går undan men får inte vara ifred för hundarna som är på den från alla håll. Till slut stannar den och försöker jaga bort sina plågoandar. Det hör de bössförsedda och går fram och skjuter djuret.
Helst ska björnstackaren i sin skräck rusa lite emot dem. Då pumpar adrenalinet och de känner sig mer macho än någonsin. Tror ni mig inte så läs för all del björnjägarnas egna beskrivningar i till exempel Jaktjournalen. De tycker helt enkelt att det är jättekul att döda en björn efter att den hetsats i timmar av hundar, och så blir barnen så glada av att få en björnfäll. Stackars barn säger jag.

Även dagspress presenterar björnjakt som något positivt, Länstidningen Östersund idylliserar med ett bildspel. Och skryter om näst största björnen någonsin, Även SvD skriver om fälld “rekordbjörn”. Rekord låter positivt, och det hade det ju varit om den fått leva. För varje framgångsrik hanbjörn som dödas kommer björnungar dödas av andra hanbjörnar som nu törs uppvakta “Bamses” honor.
Visst kan man få lite björnfrossa vid närkontakt med björn, den kan trots allt göra slarvsylta av dig ganska lätt men några “bestar” är det inte.
Tänk dig trehundrasju björnar, och så har vi ihjäl dem, en efter en jagas de, plågas och får en kula i sig. Varför?

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *