Vådan av en olaglig praxis

Jag har tidigare beskrivit besluten vid skyddsjakt på varg ungefär så här.
Länsstyrelsen beskriver vad som hänt, refererar lagstiftningen och beviljar skyddsjakt. Allt i ett ganska mångordigt dokument.
Det är bara det att om man verkligen läser vad som står där så framgår det tydligt att det ja till skyddsjakt som myndigheten ger strider mot lagen. Jag har aldrig sett ett fall där villkoren för undantag i art- och habitatdirektivet faktiskt är uppfyllda, inte ens med god fantasi.
I dag skriver SvD kortfattat om att förvaltningsrätten har upphävt Naturvårdsverkets beslut att bevilja jakt på den varg som på kort tid angripit åtta fårbesättningar i Skåne. Skånskan har en längre artikel som avslutas med en LRF-representant som inte har förstått någonting. Han vill att Länsstyrelsen i Skåne ska få ta skyddsjaktsbeslut. Jaha, men de lyder under samma lagar som andra myndigheter.
Det här fallet hade tidigare varit en självklar skyddsjakt trots att de legala kriterierna för en sådan inte varit uppfyllda, (och det är de som sagt aldrig). Det som har hänt på senare tid är att besluten överklagats till rättsinstanser och där går man efter lagboken, inget annat.
Inga taktiska hänsyn hit eller dit, inga egna värderingar och ingen praxis som vuxit fram lite så där lagom utanför lagen. De gör sitt jobb och det ska hedra dem. Sedan kan man tycka vad man vill om de praktiska konsekvenserna.
Själv hade jag hellre sett att den här vargen hade fått gå till de sälla jaktmarkerna, det hade varit bättre för vargens framtid i Sverige.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *