Smutsigtmjöl

Jag klarade av att vara ung på 70-talet utan att engagera mig i några som helst politiska aktiviteter. Inga Vietnam-demonstrationer, ingen almräddning i Kungsträdgården, inget kärnkraftsmotstånd och för den delen inte något motsatt engagemang heller. Ärligt talat har jag alltid haft avsmak för demonstrationer. Det finns något som jag uppfattar som djupt frånstötande i en pöbel som tågar fram skallande infantila ramsor. Andra uppfattar det som en härlig gemenskap och trygghet att vara en i mängden, själv är jag nog en mycket ickekollektivistisk människa.
Därför kändes det ganska konstigt att i en ålder över femtio plötsligt tillverka plakat och taktfast skrika Stoppa-FRA utanför riksdagshuset. Det hjälpte inte som vi vet. Det var inte så att det var den första politiska fråga som engagerat mig, tvärtom, det är bara så att jag inte ägnat mig åt demonstrationer eller skrivit på petitioner tidigare. Nu däremot tycks jag ha släppt alla hämningar.
Tidigare har jag uppmanat er att gå till upprop.nu och skriva på mot vargjakten, de har nu över 15000 påskrifter. Det finns också grupper på facebook i samma anda med ännu fler anslutna.
Idag har jag än ännu mer angelägen petition som ni bara måste skriva på, Skydda Sveriges Gammelskog startad av Skydda Skogen. Där ingår också ett särskilt forskarupprop, alla forskare på skog, ekologi m.m. som inte är korrumperade av jakten på pengar eller kompisskapet med makten vill säkert skriva på. Hjälp till att sprida uppropet, själv har jag nog inga forskare bland mina läsare. Skulle vara om Olof Liberg hittat hit då, men han är ju ändå korrumperad.
Den 17 januari kl. 14 är det en manifestation för vargen på Mynttorget i Stockholm, slut upp!
Den 4 februari är det Vargens Dag, det uppmärksammas med en manifestation på Stortorget i Örebro kl.17-19
I ett tidigare inlägg här har jag beklagat mig över att det finns dåligt med bloggare som skriver bra om skogs- och naturfrågor. I kölvattnet av vargjakten har jag ändå upptäckt att det finns många därute som bryr sig, inte minst många naturfotografer, liksom många vanliga människor som upprörs över rovdjurspolitiken. Här är ett lite urval av skiftande kvalitet och utan vettig ordning.
Terje Hellesö
Daniel Arvidsson, naturfotograf
Erik Svensson
Svensk varg
Scaber Nestor
Emil Isberg
Adam Skevstad

Sedan vill min vän Lill-Jansa Lind uttrycka sina känslor för hans hembygds stolta vargjägare, det är klart att jag bjuder på plats till detta.

Falköpings egen son stoltserar framför en
skadskjuten och fälld varg som slaktades bland de
vargar, som tilldelats Dalarnas län. Inom
Leksandsområdet fälldes inom några timmar tre
vargar varav en skadesköts. Hjälten från
Falköping deltog i söket och kunde utnyttja sina
erfarenheter från bergsklättring. Efter tre dygn
kan vargen spåras till en bergknalle och ett 70
tal skjutglada tillskyndare kan gå till anfall.
Med fullgod satellit teknik och jaktradio kan
kretsen kring vargen slutas. Vargen dyker upp och
kan med två skott fällas av den glade skytten,
som visar upp sig med den fällda vargen för
skaraborgsbygdens imponerade läsare. Att få fälla
en försvarslös och redan skadskjuten varg var den
bästa av upplevelser, som skytten fått sig till
del. Jag missunnar honom den! Därmed var sista
vargen skjuten i Dalarna för denna gång. Länet är
därmed den region, där man skjutit fler vargar än som var tillåtet.
Det visar sig jaktivern har varit länsstyrelserna
övermäktiga och det centerstyrda beslutet om att
avskjuta försvarslösa vargar har påvisat
moraliska och etiska brister hos jägare och
jägareförbund inklusive kommungubbar i Rättvik.
På några timmar har man redan skjutit färdigt och
sökandet efter skadskjutna djur kunde ta sin
början och därmed riskera att fler djur än som
var tillåtet fälls. Med en timmas marginal var
jaktledaren skyldig att lyssna av länsstyrelsens
telefonsvarare. Men med tanke på att 10 000 tals
jägare ställdes mot 27 vargar så är det inte
konstigt att det var svårt att styra upp så många
skjutglada jägare, som hann avrätta fler vargar
inom den timma, som ställts till förfogande.
Rumänien klarar att leva med 3000 vargar medan vi
i Sverige, föregångslandet framför andra, inte
klarar av mer än ett hundratal. Detta talar för
att andra faktorer än själva djuret är orsak till
den hållning som skapats kring dessa varelser.
Politiska insatser måste till för att förändra
synen på vår viltfauna innan fler skjutfester kan
genomföras. Förhoppningsvis så blir detta
naturvårdsexperiment Centerns sista inspel i svensk naturvård.