Smutsigtmjöl

Det brukar inte bli bra att skriva här när man är rasande förbannad men det struntar jag i.
Den förbannade grannkärringen med ett IQ på en nivå som knappt tillåter att hon tuggar maten själv har tagit ner sin sista flik med skog. Igår hämtade jag posten, då stod brevlådan på ena sidan vägen och en smal remsa skog på den andra. Idag var brevlådan det enda som stod upp. Från den ena stunden till den andra förvandlas landskapet totalt. Jag är en hård djäkel men sådant här är mer än jag klarar av. Tur att kärringen inte var i närheten, då hade jag väl slagit ner henne. Den enda som fanns i närheten var han som körde skördaren och han satt väl förpansrad och hörde inte mina avgrundsvrål. Kostnaden för att ta ner denna lilla skogsrest är nog närapå lika mycket som man kan få in. Det förra, angränsande hygget, står fortfarande förött och oplanterat. Pengarna räckte väl varken till skatten eller till plantor så nu skulle de sista träden ner. Fan säger jag!
Jag tycker på fullt allvar att man inte ska få äga mark om man är hur dum som helst. Äganderätt för idioter kan gälla på virkade antimakasser, trädgårdsstorkar i plast och pärlplattor. Inte på en bit natur, inte utan förmyndare.