Rovdjurstrycket

När jag gick ut på verandan idag lyfte en stor hök från marken uppe i hagen. Min första känsla är glädje över att se den faktiskt ganska magnifika fågeln, min nästa är oro över hönsen.
Tyvärr har jag nu en höna mindre. Jag får bli ännu lite försiktigare med att släppa ut dem ett tag framöver. Det är en ständig balansgång. En hönsgård förvandlas snabbt till en öken och hönsen älskar att gå fritt men det är en livsfarlig frihet.

Björnjakten olaglig i två län

I dag börjar björnjakten.
Ja så har det blivit, “Björnjakten” – så där lite självklart precis som “Älgjakten”. Särskilt självklar är den dock inte och det finns många konstigheter med den.
Till exempel att man jagar björn i Värmland. Värmland har ingen reproducerande björnstam. Där finns så vitt man vet bara några unga hanbjörnar som vandrar in från Dalarna ibland. Med hjälp av DNA analys och spillningsinventering har man kunnat identifiera fem (!) björnar. Den siffran kommer sedan räknas upp av forskare till en uppskattad stam och det är väl gott och väl i Dalarna och Gävleborg som också ingick i inventeringen. På fem björnar blir det löjligt, och det är inte ens gjort ännu. Det finns så vitt jag vet inte heller någon förvaltningsplan eller miniminivå för en björnstam i Värmland.
I NWT kallas björnjakten hårt arbete och inte ett kritiskt ord. Radio Värmland har i alla fall en reporter som är klok nog att inte förstå varför man jag ar björn i Värmland.
Det är den uttalade politiska meningen att björnstammen ska sprida sig söderut och få återta sitt naturliga utbredningsområde, hur det nu ska gå till om man nödvändigtvis ska skjuta av de få björnar som kommer in i norra Värmland.
Björnar sprider sig geografiskt ganska långsamt. Honorna håller sig helst i närheten av det område de växt upp i och vandrar sällan iväg på långturer utan anledning. Och det är ju honorna som gör en “björnstam”.
Hanbjörnar däremot går långa sträckor för att “ragga brudar” och träffar de på en hona som redan har ungar så försöker de döda dessa. Om det nu mot förmodan ändå finns en föryngring i Värmland och man skjuter den björnhane som är pappa, (eller tror att han är det, björnhonor är lite listiga där) ger man plats för nya hanar som dödar ungarna. Dessutom riskerar ju naturligtvis även en björnhona att skjutas och då har man tagit ett stort steg bakåt. Även björnhonor med ungar skjuts. Utan påföljder fast det är olagligt.
Hur kommer det sig då att man jagar björn i Värmland sedan många år, utan björnstam?
Det korta svaret – för att jägarorganisationerna vill det. I Sverige är det nämligen detta udda intresse som styr hela faunapolitiken, av tradition.
“Tradition” finns också med i det lite längre svaret. De län som har en fast föryngrande björnstam, det vill säga att det fötts ungar i länet under de tre senaste åren, har rätt att besluta om skyddsjakt och licensjakt på björn. Eftersom så inte är fallet i Värmland så är det Naturvårdsverket som tar beslut om jakt där. Och sedan år 2003 har man varje år gett tillstånd att skjuta två björnar.
För några år sedan, på den tid Naturvårdsverket tog dessa beslut för alla länen, ringde jag till dem och frågade varför. Lite skamset upplystes jag om att de hade råkat få det en gång och sedan hade det rullat på, av tradition. När rovdjursförvaltningen organiserades om för några år sedan trodde jag naturligtvis att “traditionen” med björnjakt i ett län utan björnstam skulle vara ett minne blott. Men nej, Naturvårdsverket envisas med att man måste få tillstånd att döda två björnar i Värmland om man lyckas hitta några.
Så jag ringde och frågade igen i år. Först länsstyrelsen som slog ifrån sig med bägge händerna – det var Naturvårdsverket som bestämde. Så jag ringde dit med min undran. Vad är motiveringen till att skjuta björn i Värmland?
-Jo, sa avdelningsdirektören, det har kommit in önskemål om det.
-Från vilka då?
-Länsstyrelsen (!) och jägarorganisationer.
Under en stunds tjatande på denne tjänsteman fick jag ur honom att orsaken till jakten är just tradition, -Det är tradition att vi gör så och vi anser att det inte kan skada björnstammen att skjuta två stycken. Och så slutklämmen, det ultimata skälet till jakt.
-I Sverige jagar vi allt jaktbart vilt!
Det är precis samma sak som en funktionär från Jägareförbundet väste åt mig när jag frågade varför de jagade lodjur. – Jag jagar alla djur, de ingår i det ekologiska systemet och då ska de jagas! Själv tror jag hon behöver en lektion i ekologi.
Och Sverige behöver en viltförvaltning som inte styrs av jägarmaffian.
Egentligen är björnen ett strikt fredat djur enligt EU:s art och habitatdirektiv men man får göra vissa undantag. Att tillfredställa jaktlusten hos några få machoidioter, de som diplomatiskt benämns “riktigt björnintresserade” jägare med att ge licensjakt på en ickeexisterande björnstam är inte ett giltigt skäl. Det strider totalt mot de svenska förordningarna också. Att Naturvårdsverket har möjlighet att bevilja jakt i län utan reproducerande stammar är för att man ska kunna ha skyddsjakt på enskilda individer, inget annat.
Men nu när det är så här så kan man ju undra varför det inte är björnjakt i Örebro län, där finns också ett par björnar. Och i Stockholms län finns en väldigt fast stam. En gammal hanbjörn som hållit till i Norrtäljetrakten i många år. Ut och skjut för f-n!”
Även i Dalarna är björnjakten olaglig enligt länsstyrelsen själv. De har nämligen beslutat att 2013 års björnjakt får börja den 21 augusti 2012.

Chicken race

När man är en åsikts-exhibitionist och har en (tekniskt) fungerande blogg så är det ju dumt att inte använda den. Eftersom det sista man vill erkänna är att man är dum så söker jag febrilt andra orsaker.
Jo då, jag har mycket att göra, är ineffektiv, felprioriterar och allt möjligt, men framför allt skjuter jag upp allting så länge som möjlig. Jag gör ingenting förr än jag absolut måste, och blogga måste jag ju inte.En deadline med lite framförhållning betyder ingenting för mig.
Jag kör helt enkelt ett chickenrace mot livet. Det får inte fatala följder när jag kraschar men ibland drabbar det tredje man och i min strävan mot existensmaximum är det en dålig ingrediens så det är hög tid att jag skärper mig.

Paradoxalt värre

Visst är det konstgt att alla utannonserade jobb har hundratals sökanden, för om man läser kraven i platsannonserna så är det uppenbart att det inte finns en enda människa som är kvalificerad.

Hey Big Brother

Ett kvarts år har passerat sedan jag skrev här senast. Jag vet inte varför, det är väl meningslösheten i det hela som kommit i kapp mig.
Vansinnet rullar vidare där ute och inget kan jag göra åt det. Det är nästan så jag har slutat hålla koll på nyheterna också.
Vissa nyheter har jag ändå noterat, om än inte satt mig in i, som Edward Snowdens avslöjanden om USAs avlyssning. Det blev ju en viss uppståndelse även i Sverige, och i EU bevars. Det enda jag kunde tänka när jag hörde svenska journalisters indignation var hur märklig deras reaktion tedde sig när de samtidigt inte reagerar över att vi är lika övervakade i vårt eget land.
Och de hycklande EU-politikerna var närmast parodiska och gjorde mig smått illamående. Och Storbritannien som tydligen är bland de värsta, hycklare.

Och varför talar man inte mer om Bradley Manning? Varje svensk vet nog att Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i ett visst antal dagar och det är väl bra, men varför går inte människor man ur huse i alla demokratiska samhällen och demonstrerar för Snowdens, Mannings och Asanges skull?
Jag tror jag vet varför. De tre är inte särskilt snälla mot oss, de har talat om sådant som vi inte vill veta och inte vill förstå. Så innerst inne håller vi med USA, spärra in de djävlarna och kasta nyckeln.
Förresten tycker jag det är dumt att skriva hur många dagar något pågått. I mina öron låter dagar inte mycket, oavsett siffran framför. Tolv år däremot.

Jag är inte helt säker på vad Hey Big Brother, Rare Earths låt från 1971, handlar om men rätt bra är den.

Svensk polis en fara för rättssäkerheten – säger minister

Nu är den stackars finskryska vargtiken på vandring igen. Spikrakt norrut, tillbaks till den dryga halva av landet där inte vargen tillåts leva på grund av rennäringen. Jag har skrivit lite om behandlingen av henne tidigare. Sedan dess har jakten stoppats av förvaltningsrätten, hon har övervakats och stressats och till slut flyttats söderut en fjärde gång.
Ingen människa kan tro att det ska fungera, kanske hoppas de att hon ska förolyckas i hanteringen eller på vägen hem. Eller om jag ska försöka vara välvillig, att renarna ska ha flyttats när hon kommer tillbaka och att hon då bara ska ta älgar och allt ska vara frid och fröjd.
Det skulle inte hjälpa, när nästa dödsföraktande friare eventuellt skulle dyka upp och paret etablera ett revir så skulle rennäringen kräva deras försvinnande.
Även om paret etablerade sig utanför åretruntbetet, vilket alltså varit fallet med finskryskan tidigare, så flyttas renarna dit igen i höst. Och när det gäller rennäringen och varg är ordet nolltolerans för en gångs skull helt adekvat.
Rennäringen muckar man inte med vilket har sin förklaring i att samerna är ett ursprungsfolk.

Vad som är mer svårbegripligt, även om jag i och för sig skulle kunna fylla en A4-sida med korruptionsanknytna förklaringar, är att man inte heller muckar med jägarkåren. Vad än jägarförbundet må kräva så får de det serverat på silverfat.
Det senaste är att regeringen ändrat i jaktförordningen så att en person som dödar ett rovdjur för att freda tamdjur inte längre ska anmäla det till polisen. I stället ska länsstyrelsen nu göra en första bedömning och om de anser att det finns misstanke om brott ska de i sin tur anmäla till polisen.
Skälet till att jägarna – för det är jägare det rör sig om även om det alltid talas om djurägare, det är ju inte så att skjutvapen och licens ingår i köp av får, hundar och kossor – skälet sägs vara att det är förnedrande att misstänkas för brott när man bara skyddat sin egendom.
Man kan, ve och fasa, till och med tvingas vara utan sina vapen ett par dagar medan utredning pågår.
Att utreda en händelse som skulle kunna vara ett allvarligt brott betraktas alltså som kränkande. En kränkning som den känsliga och fläckfria jägarkåren nu slipper när länsstyrelsen kommer istället för polisen menar man.
Jag vill inget hellre än att jägare och djurägare ska ska sluta vara så upprörda och kränkta hela tiden så det här skulle kanske kunna vara en god idé då? Men det finns åtminstone fyra stora frågetecken.

Är länsstyrelsens personal, biologer och spårare, de mest kompetenta att bedöma skottvinklar, hitta kulor, förhöra gärningsmän och vittnen etc?

Hur ska länsstyrelsens personal ha ryggrad och auktoritet nog att ifrågasätta och kritiskt utreda människor som de ofta har kontakt med i andra sammanhang??

Är det inte mycket mer “kränkande” om polisen dyker upp nu, med det nya systemet, än förut när det var den vanliga rutinen och inte på något vis utpekande av någon som brottsling???

Det måste ju ändå hända ganska ofta att länsstyrelsens, i ämnet outbildade, personal ser oklarheter som de ber polisen titta närmare på. Eller är det just det som är meningen att det aldrig ska ske????

Landsbygdsminister Eskil E. motivering till beslutet att ändra jaktförordningen är egentligen fullständigt häpnadsväckande. Det blir mer rättssäkert utan polisen!
Nog borde det ha varit en godbit för pressen, min rubrik ovan borde ha stått på Aftonbladets löpsedel i stället men ingen reagerar.
Jag undrar om justitieminister Bea A. reagerade, antagligen inte. Rättssäkerhet är inte hennes bästa ämne varken åt ena eller andra hållet.

Jag har fått en ny idol

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft några riktiga idoler. Inte sedan jag var fem år och enligt uppgift satt klistrad vid TV-rutan och tittade kärleksfullt på Olle Björklund när han läste Aktuelltnyheterna. Det är dock ingenting jag minns, säkert bara ont förtal :-)
Men visst har jag hyst både beundran och stark sympati för vissa offentliga personer. Gamla gubbar mest, sådana som törs säga vad de tycker och ger blanka fan i om det ligger inom rådande konsensus. Sanningssägare och intelligenta.
Sven Stolpe är en av mina stora favoriter. Inte för hans litteraturkritik eller hans religionshistoriska forskning som jag inte begriper mig på eller för hans romaner som jag inte tyckte var särskilt bra utan bara för att jag njöt av att höra honom läsa lusen av folk och ha åsikter om precis allting. Rolig var han också. Därtill är hans lättare skrifter, anekdotsamlingar och minnen en ren njutning att läsa.
Och när vi ändå kommer in på författare, jag har en stark vurm för Jack London, både för människan och hans verk. Hans eget korta liv stod definitivt inte hans romankaraktärers efter. Jag kan rekommendera den läsvärda biografin av Irving Stone “Sjöman till häst”
London var också journalist och nu kommer jag till det jag egentligen ville skriva om idag. Min nya idol, i den mån jag har några alltså, heter Maciej Zaremba.
Journalisten och författaren till artikelserien Skogen vi ärvde, som numera också finns samlad och utgiven i bokform. Det bästa som skrivits om svenskt skogsbruk på mycket länge, och med ett närmast unikt perspektiv. Människans.
När man läste den kunde man konstatera att Zaremba är en fantastisk skribent, tänkande, pedagogisk och med ett njutbart språk. Hans artiklar lyfte upp frågan om skogen på dagordningen och tvärtemot mina farhågor så har inte debatten lagt sig.
I onsdags ordnade skogshögsskolans studentkår en paneldebatt på SLU i Umeå med utgångspunkt från artikelserien med deltagare från skogsbruket, forskningen, Snf och naturligtvis Maciej Zaremba själv. Den finns att lyssna till på nätet, och det är efter att jag har gjort det som Zaremba har fått idolstatus hos mig.
Han är precis en sådan människa som jag faller i farstun för. Rak, glasklar, intelligent och därtill, eller därför, ganska rolig.
Lyssna!!
Det kan man ju med fördel göra samtidigt som man jobbar med något som inte kräver att hjärnan är så inblandad.
Det finns en del att säga om den där debatten och det tänker jag göra också, nästa gång

Tur att Lambertz hamnat längre upp…

… än i kammarrätten så där finns lite vett kvar. De inhiberar beslutet om vargjakt.
Yes!
:-) :-) :-) :-D :-D

En skandalös debattartikel om en skandal av ett skandalöst olämpligt justitieråd

I morse vaknade jag till Ekot som berättade att Göran Lambertz i en debattartikel i DN sagt sig vilja ha en granskningskommission i fallet Quick.
Om någon missat det så har ju Justitierådet Lambertz tidigare agerat som en vettvilling i frågan och på alla sätt försökt skydda de (inklusive sig själv) som aktivt fått en oskyldig dömd för åtta mord. Som det presenterades på nyheterna så började man undra om han nu vänt kappan efter vinden och insett hur fel han haft.
Det hade han ingalunda, visar det sig om man orkar läsa hela debattartikeln. Den går som tidigare bara ut på en sak – att fortsatt påstå att Quick/Bergvall är skyldig till de mord han har frikänts från.
Lambertz agerande är totalt oacceptabelt, vidrigt och snudd på sinnessjukt.
Han är ju för fan domare i Högsta Domstolen! Regeringen har tillsatt honom och de får se till att han avsätts omedelbart.
Men vad inbillar jag mig, de flesta i regeringen är inte riktigt friska de heller

Vargens Dag 2013

I dag på Vargens Dag faller spårsnön som kommer underlätta det meningslösa dödandet av ytterligare 13 vargar i den av Lena Ek beordrade “genetiska rensningsjakten”.
Man behöver inte vara en uttalad rovdjursvän för att gripas av sorg en sådan här dag. Det räcker med att vara en tänkande medborgare så skräms man av dumheten, inkompetensen och maktmissbruket hos de styrande.
Och tanken på att vargfamiljer helt i onödan skjuts sönder och samman är också sorglig. Låter det för Disneyfierat? Tja, när det nu råkar vara så att varg-par lever i livslånga förhållanden och söker och sörjer sina förlorade partners och att fjolårsvalpar förlorar föräldrar som de behövt ännu en tid för att klara av sina vargliv på ett bra och gentemot människan någorlunda konfliktfritt sätt så får jag väl ta lite Disney-hån då.
Sorgligt är det också för oss som lever i skogarna och förlorar “våra” vargar. För vi motsvarar knappast Tommy Hammarströms bild av “folk”. Att tycka att det är ok att jaga ett djur för att människor ska få pysa ut sitt hat är obegripligt. Kanske borde Hammarström söka sig ett umgänge utanför älgjaktlaget och centerpartiet.
Och att dessa hatdrivna människor ska ha licens på dödliga vapen…………

En tyst protest

Där riksväg 50 korsas av 233, (uttryckt i varg-geografi, i utkanten av Klotenreviret alltså) satt idag en banderoll vid vägkanten.
Lite svårläst för de som for förbi på RV 50 men de som kommer från Klotenhållet har stopplikt och kan i lugn och ro läsa budskapet.

Ja, så är det faktiskt.

Fler protester

Sverige styrs från Öster Malma

Öster Malma är Jägareförbundets slott där riksdagsmän och ministrar trakteras med viltstek och gratisjakter. Jägaren och “landsbygdsministern” Eskil Erlandsson förlägger gärna sina presskonferenser hit. Hur ofta jägaren och “miljöministern” vistas där vet jag inte men det är så uppenbart att hon går i Jägareförbundets ledband att det blir pinsamt.
Efter dagens beslut om vargjakt framstår hon som en rättshaverist av värsta sort (inte den sorten jag gillar alltså) som med en dåres envishet driver igenom vargjakt.
Trots att Eu-kommisionen tydligt gjort klart för henne att ett sådant brott mot EUs gemensamma lagstiftning inte kommer tolereras.
Trots att den forskarrapport som åberopas som stöd för jakten underkänns av samma forskare som skrivit den.
Trots att de problem som vargarna söder om renskötselområdet orsakar är marginella.
Trots att vi i Sverige bara har ca. 300 vargar, en tiondel så många som Minnesota har på motsvarande yta.
Trots att den “bristande acceptansen” hos landsbygdsfolket är en myt.
Trots att den utlovade genetiska förstärkningen uteblivit.
Trots att Naturvårdsverket sagt nej till jakt så sent som för en vecka sedan.
….Men vänta nu, det är ju Naturvårdsverket som tagit beslutet?!?
Nej knappast, men som andra ryggradslösa myndighetschefer får de desperat försöka försvara politikers idioti. Naturvårdsverket har tvingats till det här beslutet mot bättre vetande
Det kallas ministerstyre och är olagligt i Sverige. Några påföljder? Inte troligt.
Vinner centerpartiet några röster på detta? Lyckligtvis inte.

Det är illa ställt

I Bergslagskommunerna får man snåla in på allt, som vattenfast färg till exempel.