Vargsymposium i Vålådalen

I går började det årliga vargsymposiet i Vålådalen. Under tre dagar kan man lyssna på föredrag om forskning kring varg och andra rovdjur.

Det är första gången jag är med. Somligt finner jag mycket intressant men just nu föreläser en person från Naturförvaltningen i Norge. Jag hörde av de som varit med förr att detta brukar vara en outhärdligt tråkig beskrivning av hur hundratals norrmän i ett krångligt system jobbar med att förvalta i stort sett ingenting, så jag passar på att skolka.

Det är nämligen ganska tröttsamma dagar ändå, dels att hänga med i alla föredrag där det visas bilder på x- och y-axlar i en takt som inte riktigt är anpassad till min hjärna, dels att däremellan prata med massor av människor i en matsal där sorlet når ljudnivåer som skulle få arbetarskyddet att gå i taket om det vore i en fabrik.

Här kommer i alla fall lite intryck från de första dagarna. En forskare från Scandulv inledde med det aktuella läget för den Skandinaviska vargstammen, d.v.s. den Svenska + några få stackars individer som haft oturen att hamna i Norge (och turen att ändå överleva). Inga överraskningar där, man har uppnått det så kallade etappmålet på minst 20 föryngringar i Sverige

Näste man var två kvinnor från jordbruksdepartementet., det mest anmärkningsvärda i deras dragning tycker jag var hur bråttom det är att få till en proposition om rovdjurspolitiken. Senast 4 juni ska den läggas fram. Orsak: Sveriges ordförandeskap i EU i höst gör att politikerna inte kommer ha tid med så mycket annat då. Följder: Extremt stressig och slarvig remissbehandling och att många av de viktigaste frågorna skjuts på framtiden.

Nästa punkt var en redovisning av vad man hittills fått fram av att kameraövervaka vargdödade älgar. Frågan var vilka andra djur som gynnades av att kalasa på kadavren. Föga förvånande var de vanligaste fotomodellerna räv, korp, nötskrika, kråka och mård. Mindre djur som mesar och smågnagare utlöste inte rörelsedetektorerna. Vid ett enstaka tillfälle var, hade björn och lo dykt upp. Det jag undrade mest över var varför inga grävlingar synts till. Forskaren, Camilla Wikenros, fick frågan men hade ingen förklaring på det. Tyvärr var inte heller järven med bland besökarna, det fanns helt enkelt nästan inga i området. Annars verkar det som att just järven verkligen drar nytta av vargen. De sydliga skogsjärvar som börjat etablera sig har gjort det just i vargrevir där de kan finna härliga älgkadaver att leva på. Det vore kul om kommande forskning påvisar det.

Sedan kom Olof Liberg, viltforskare vid Grimsö som över åren tycks uppträda mindre och mindre som forskare och mer och mer som Olof Liberg the showman . Med ett anförande i rasande tempo och på ett sätt som fick i alla fall mig att tro att meningen var att vi inte skulle hänga med i resonemangen. Det gick ut på att styrka tesen att illegal jakt på varg skulle minska bara man fick jaga den lagligt. Eller inte, kanske. Att påstå något men ändå inte är väl den metod man får ta till när man sitter på två stolar som glider alltmer isär.

Efter en fikapaus kom en helt annan typ av föredragshållare. Jon Swensson, björnforskare som välgörande lugnt och sakligt men ändå med stort engagemang berättade om sin forskning kring temat Björn och människor – vem hotar vem.

Men nu är min tillskolkade tid slut. Det kommer mer en annan gång.

By ylva

Vi har alla, på gott och ont, lite smutsigt mjöl i våra påsar och jag vill behålla det så, annars blir samhället olidligt att leva i. Nej ni får inte namn, ålder kön, yrke etc. Varför läsa med förutfattade meningar? Det märks nog så småningom vad jag är för en typ. Det är lättast att formulera sig negativt så här är lite av vad jag avskyr och kommer skriva om: Kontrollsamhället, Politiker, Jägareförbundet & andra rovdjurshatare, Gruppåsikter, Statsfeminism, Skogsskövling, Moralpanik, Människofientlig verksamhet av diverse slag.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *