Hur folk är, beror på vem man frågar

Det är roligt med människor. På individnivå tycker jag väldigt bra om många människor, men när det kommer till grupper och till stora delar av befolkningen blir jag mest uppgiven, folk är idioter. Punkt.
Men med individerna förhåller det sig ibland annorlunda, en stor del av min energi får jag från andra människor. En sak som jag förvånats över till och från är hur olika vi uppfattar människor.
Jag tycker om varma och snälla personer som bryr sig om sina medmänniskor, har mentalt mod, intresserar sig för mer än en sak, är easygoing och inte minst viktigt, är ärliga. Jag tycker jag känner några sådana personer, det konstiga är att jag vet andra personer som uppfattar dem som stöddiga och otrevliga.
Det går åt andra hållet också. Nuförtiden tycker jag mycket sällan illa om folk eftersom jag har förmånen att oftast kunna styra vilka jag umgås med. (Människor som tråkar ut mig vägrar jag helt enkelt att stå ut med, livet är för kort för det.) Men jag minns en person som jag tyckte omedelbart och rejält illa om för några år sedan, (hmm, det var nog för sisådär 15-16 år sedan, jag ÄR bortskämd). Jag tyckte att hon rent faktiskt och objektivt var förfärlig tills jag hamnade i en grupp av människor som jag inte kände och en av dem helt oprovocerat säger -Är inte NN underbar, man blir glad bara man ser henne!
Det fick mig att inse att det där med mänskliga kvalitéer och personkemi är högst individuellt.
En tes jag har är att det är jätteviktigt att ett par har ungefär samma uppfattning om andra människor för att passa ihop, eller snarare tror jag att det är så att de som passar tillsammans har en likartad syn på livet som får dem att gilla samma människor.

By ylva

Vi har alla, på gott och ont, lite smutsigt mjöl i våra påsar och jag vill behålla det så, annars blir samhället olidligt att leva i. Nej ni får inte namn, ålder kön, yrke etc. Varför läsa med förutfattade meningar? Det märks nog så småningom vad jag är för en typ. Det är lättast att formulera sig negativt så här är lite av vad jag avskyr och kommer skriva om: Kontrollsamhället, Politiker, Jägareförbundet & andra rovdjurshatare, Gruppåsikter, Statsfeminism, Skogsskövling, Moralpanik, Människofientlig verksamhet av diverse slag.

2 comments

  1. Är det inte ofta så att en persons bästa och sämsta sidor ofta är samma egenskap fast olika sidor av den?

    Man säger om en person.
    – Anna är verkligen rak och ärlig när man beskriver en god sida av Anna men det kan också bli:
    – Anna kan verkligen vara klumpig och vräka ur sig vad som helst. Fy så sårad jag blev.

    Eller:

    – Sofia är verkligen snäll, hon är vänlig mot alla och ställer alltid upp
    – Men man önskar ju att hon kunde säga ifrån emellanåt så man visste vad hon egentligen tycker.

    -Kristina har verkligen lätt för att lyssna och att ta till sig nya saker
    – Men herregud vad hon velar hit och dit, har hon ingen egen åsikt?

    1. Jo visst är det väl lite på det viset och det hänger då på en själv hur man uppfattar den där egenskapen, positivt eller negativt och vilka egenskaper som man tycker är viktiga hos en person.
      Fast ska jag vara riktigt ärlig så undrar jag ibland om jag inte helt enkelt gillar folk utan att veta varför. Sedan överser jag med deras dåliga sidor och pådyvlar dem alla de där fina egenskaperna som jag påstår är viktiga för mig 😀
      Nuförtiden är jag snabb att tvärgilla vissa men mer försiktig att ogilla någon innan jag fått orsak. Och det är ju bra, tror jag.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *