Alla hönsen hemma

Det var inte för så väldigt länge sedan jag första gången hörde uttrycket “ha alla hönsen hemma” om att inte vara riktigt som man ska.
Det finns nog en del som tycker att jag inte har alla hönsen hemma, och det är ju förståeligt. Men idag är jag glad att jag faktiskt, bokstavligt, har alla hönsen hemma. Lilla mor höna har nämligen fått en åktur i rävens käft idag men är lyckligt tillbaka i hönshuset liksom hennes kycklingar, hönskamrater och tuppen. Dock med betydligt färre fjädrar att putsa än vad hon hade i morse.
Räven knep henne ganska så mitt på gården fast vi var ute. Det är inget konstigt med det, en del tror att rovdjur alltid ska fly miltals från närmsta människa men särskilt så här års gäller det att få tag i mat till ungarna så en snabbattack på lättfångade höns är ingen dum idé. Nu blev en skriande viftande tokgubbe lite för mycket för räven som fann det bäst att släppa sitt byte, oskatt men fjäderlättat.
Det har hänt förr att jag fått en räv att ge upp sitt byte, en anka, som också hon var närmast oskadad efter äventyret. Det får mig att bli nyfiken på räven: Hur jagar den? Varför inte döda bytet direkt vid angreppet? Är det för att det är en “stressad” situation att jaga i människors närhet, tar den hem levande byten för ungarna att öva på?
Räven är ett av våra vanligaste djur och ändå är den allmänna kunskapen om den, liksom min, ganska dålig. De kan visst leva i ganska olika sociala grupper från bara mamma och ungar till flockar med pappan och äldre syskon som alla jagar tillsammans. Det finns mycket att lära sig.
Hur som helst, jag tänkte på att om en varg skulle bära sig åt på samma sätt som den här räven så skulle det heta att den var onormal och oskygg och måste skjutas.
En tes som hävdas av jägarkåren är att om inte vargen jagas blir den oskygg och farlig, jagas den däremot så lär den sig skygghet. Jag är väldigt tveksam till det där. Se bara på räven, den har jagats hårt i alla tider, varje år dödas sisådär 65 000 rävar och tja…

By ylva

Vi har alla, på gott och ont, lite smutsigt mjöl i våra påsar och jag vill behålla det så, annars blir samhället olidligt att leva i. Nej ni får inte namn, ålder kön, yrke etc. Varför läsa med förutfattade meningar? Det märks nog så småningom vad jag är för en typ. Det är lättast att formulera sig negativt så här är lite av vad jag avskyr och kommer skriva om: Kontrollsamhället, Politiker, Jägareförbundet & andra rovdjurshatare, Gruppåsikter, Statsfeminism, Skogsskövling, Moralpanik, Människofientlig verksamhet av diverse slag.

2 comments

  1. För något år sedan hade jag varit och handlat, och när jag stod vid tomtgränsen satte jag ner kassen och strosade lite trött något tiotal meter bort längs vägen för att sträcka på benen. När jag vände mig om så stod Mickel med ett paket Jätte-Rasker i käften. Båda ändarna hängde ner i marken. När han/hon blev upptäckt så försvann den på en sekund in i skogen. Jag tyckte det mest var häftigt, tills jag kom in och upptäckte att även mjölkpaketet var sönderbitet varvid mjölken hade kletat ner precis allting. Mummel-mummel-utrotning.mummel. Den måste väl ha varit inplanterad eller vad tror ni?

    1. Definitivt inplanterad 😀
      Det är så de bär sig åt, de onaturliga rackarna. Tack för en kul historia.

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *